Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ydrefantasier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Forsnäs och har just i går fått höra historien om
Gyllenhammar, inspektören, gårdens faktotum.
Just hit i rummet, där jag ligger, flyttade den
gamle Rääf in i sin mäktiga järnlikkista, då han hade
främmande, och här stod den långa tider.
Gyllenhammar, inspektören, var stark som fan och den
ende på gården som kunde lyfta på likkistans lock.
Han nubbade friskt, men kände sig och var
bevakad, och fann slutligen, att husbondens likkista var
den plats, där han lugnast kunde gömma sina
brännvinsflaskor. Ty ingen annan kunde ju lyfta
på locket. Men en dag, då han som vanligt lagt ett
vedträ mellan locket och kistan och hämtat upp en
flaska, överraskades han av husföreståndarinnan,
som icke kunde låta bli att berätta om det hon sett
för gubben Rääf.
Det var ju ett helgerån, att Gyllenhammar söp
ur Rääfs likkista och inspektören fick respengar till
Amerika. Där tillbragte han många år och kom
tillbaka till Sverige som en bruten man. Rääf träffade
honom en gång, varkunnade sig över hans elände
och tog honom tillbaka till gården, där han slutade
sitt liv långt efter husbondens död.
Jag vet knappt varför jag berättat historien om
Gyllenhammar. Men det beror kanske på att han
hade något slags sund vildhet över sin personlighet,
något av kavaljer, och var stark, vilket alltid
imponerar på mig. Han brukade besöka traktens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
