Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smålandsmystik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag var på väg till fattigstugan och plötsligt skrek
det till i skogen. Jag gick rakt in och på ljudet, fast
mitt lilla hjärta hoppade i bröstet. Och jag
upptäckte att en tall låg halvt omkullfallen och gned
sig i stormen mot en annan tall. Det lät som ett spel
bakom stallet på en fiol.
Sedan dess har jag icke varit mörkrädd.
Men under alla klippblock, istidsrelikter,
överklädda med grön mossa, bodde de underjordiska.
Det gnisslade och gräts när man kom i närheten av
något gryt. Och det var alldeles säkert att trollen
hade sitt hemvist där. Där bodde rävar och
grävlingar också, men de levde tillsammans med de grå
trollgubbarna och skaffade mat åt dem. Där bodde
också skogsrået, som såg ut som ett tråg baktill. Och
rået fick ibland barn med någon dum dräng som
gått vilse i skogen. Johan i Måsaröjera var ättling
av fördrängen hos patron på östraby och ett rå.
Det kunde man se, för han hade inga örlappar och
hans hår var närapå kritvitt. Fördrängen hade inte
heller betalat ett öre för sin son.
— När en har blett lurater å ett rå, så... Men
fördrängen ansågs inte riktigt klok, ”fast det är väl
ingen skillnad på, om en bler lurater å en vanli
flecka eller å ett rå”.
Jag tyckte att fördrängen hade rätt.
Låt mig nu äntligen komma in i min egen
småländska mystik. Kanske tycker ni att det är konstigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
