Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smålandsmystik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att jag nuförtiden helst målar blommor? Men ingen
sentimentalitet är notorisk i detta fall.
Jag målar en blomma på samma sätt som jag
använder en modell. Jag begagnar mig av den och
utnyttjar den i mina syften. Jag kan sitta med
mikroskop och förälska mig i en blommas detaljer. Jag
kan måla en krösonblomma hundra gånger större
än den verkligen är och tvinga dess skära kalk att
bli en exotiskt underbar klocka, stor som en
kyrkklocka. Men det är inte det jag särskilt vill åt. Jag
studerar växternas liv och förstorar för att visa hur
nära besläktat det är med vårt eget och hur liten
skillnaden är mellan alla varelser.
Allt detta är ju helt naturligt och inte alls
konstigt. Hos mig betyder det bara målarglädje och
upptäckarentusiasm. Om jag målar en blomma vill
jag att alla kunniga botanister skola veta och känna
vilken blomma jag haft till modell.
Redan mycket tidigt fick jag en aning om
blommornas mystik.
Ha ni hört talas om Skogsfruns blomma?
Epipogium aphyllum? Nej!
Den är en orkidé, som stundom med många års
mellanrum dyker upp i våra skogar, och särskilt ofta
i Småland. Redan Linné kände den och kallade den
Satyrium epipogium. Man hör på namnet att han
hade en känsla för det mystiska i dess uppenbarelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
