Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten att flyga, af O. E. Lundholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTEN ATT FLYGA.
Konsten att flyga
af O. E. Lundholm.
Människan har i alla tider, så
långt man kan följa hennes spår
tillbaka, ansett flykten vara idealet för
alla fortskaffningssätt, hvilket
framgår däraf, att hon tänkt sig änglar
och andra öfvernatur]iga väsen
försedda med vingar. Åsynen af
molnens och fåglarnas flykt samt af
röken, som stiger mot skyn, har också
kommit människan att tänka sig
möjligheten af att själf kunna färdas fram
genom luften, och redan de äldsta
myter och legender berätta om
flygande människor, exempelvis Daedalus
och Ikarus, som på konstgjorda vingar
räddade sig ur fångenskapen hos
konung Minos, ehuru Ikarus genom sin
oförvägenhet därvid förolyckades.
Liknande legender och sagor om
människor, som färdades i luften,
förekomma hos alla folkslag, och man
kan däraf sluta, att en aning om, att
människan en gång skulle komma att
flyga, och en djup längtan att liksom
fågeln kunna svinga sig upp i högre
rymder, hos dem gjort sig gällande
redan i äldsta tider.
Det första kända försök att
praktiskt lösa flygproblemet tillskrifver
man den grekiske matematikern och
filosofen Archytas från Tarent, en af
Platons samtida (i fjärde århundradet
före Kristi födelse), som dessutom var
skicklig mekaniker och skall hafva
uppfunnit skrufven och valsen. I
»De attiska nätterna» af Aulus
Gal-lius talas om en af Archytas
tillverkad mekanisk dufva af trä, som
kunde höja sig från marken, lian är
således den förste, som konstruerat en
flygapparat enligt systemet »tyngre
än luften», om också de flygmaskiner,
som nu börja komma i bruk, äro
grundade på en annan princip än de
rörliga vingarnas, nämligen
drakprin-cipen. Draken åter härstammar från
Kina, som här liksom på flera andra
områden visat sig vara
föregångslandet. Ar 206 före vår tidräkning
uppfann nämligen den kinesiske generalen
Han-Sin den af hvarje gosse numera
kända leksaken, draken. Denna
består såsom bekant af en lätt ram af
trä, öfverspänd med papper eller väf
och försedd med en svans, som håller
honom vänd mot vinden. Den är
fastgjord i hanfot vid ett långt snöre,
och spänningen i snöret, drakens vikt
och vindtrycket mot dess undersida
hålla hvarandra i jämvikt, då draken
befinner sig till väders. Ju starkare
vinden ä?, desto större blir det lyf-
tande vindtrycket och spänningen i
snöret, hvilket, emedan drakens vikt
är oförändrad, gör, att denne därvid
stiger högre och snöret blir mera
vertikalt.
I den förändrade form, som den
australiske ingeniören Hargrave
sedermera gaf draken (cellformen), har
denna leksak fått användning i
meteorologiens, fotografiens,
krigskonstens och räddningsväsendets tjänst.
Den moderna diaken, sådan den
användes vid de meteorologiska
stationerna, består af två eller flera öfver
hvarandra liggande böjda plan
förbundna medelst två sidoväggar, alla
af väf, uppspänd å lätta träramar,
och utgör således en eller flera med
hvarandra förbundna fyrkantiga
celler, genom hvilka luften passerar.
Härigenom vinnes den stabilitet, som
den enkla draken saknar, och
cell-systemet är sedermera med lika godt
resultat tillämpadt vid flygmaskinerna
(biplan,tri-,multiplan).Det sköra snöret
är vid draken ersatt med en ståltråd,
en pianosträng, som insmörjes och
skötes med den största omsorg, då på
dess hållbarhet de dyrbara,
själfregistrerande instrumentens säkerhet i första
rummet beror, och för att uppbära
tråden, hvilken, om den är lång, har
en ansenlig vikt, användas
hjälpdra-kar, fästade vid densamma på lika
afstånd från hvarandra. Ar 1900
uppsändes en sådan drake från
observatoriet vid Blue-Hill (Massachusetts)
till en höid af 4,800 m., d. v. s.
Mont Blanc’s höjd, 1901 steg en
annan från observatoriet i Trappes (Seine
et Oise) 5,250 m., 1902 en liknande
från observatoriet i Tegel (Berlin)
5,475 m., med en trådlängd af 10,000
m., och slutligen en från Lindenberg
6,250 m.
Den aeronautiska fotograferingen
medelst drake uppfanns 1888 af
fransmannen Batut från Enlaure (Tarn).
Den sker automatiskt och det är lätt
att förstå, af hvilken nytta sådana
fotografier, tagna från stora höjder,
kunna vara för en fältherre under
pågående fälttåg eller för en
belägrande eller belägrad armé.
Ett sätt att medelst drake rädda
besättningen på strandade fartyg
uppfanns af fregattkaptenen Brossard de
Corbigny. Draken uppsläppes från
fartyget och föres af vinden in mpt
stranden, och när så mycket af linan
utlupit, att draken. har land under
sig, skickas en liten, af vinden dra-
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
