Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten att flyga, af O. E. Lundholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTEN ATT FLYGA.
gen vagn från fartyget upp efter
linan. Då vagnen stöter emot draken,
frigöres en å vagnen fastad knif och
afnugger, påverkad af en fjäder, en
liten tråd, hvarigenom draken förlorar
jämvikten och faller ned men drifver
samtidigt med vinden, så att linan
hållen spänd. Sedan
räddningsmanskapet i land fått fast i linan och
sålunda genom denna kommit i
förbindelse med vraket, sker räddningen på
vanligt sätt. Draken gör här samma
nytta som raketapparaten vid
räddningsstationerna, ehuru den förre
upp-släppes från fartyget och for en
smäcker lina i land, under det att raketen
for linan från land till fartyget.
Draken kan också användas att
bogsera mindre båtar, och öfverste
Cody, alias Buffalo Bill, lät natten
mellan den 6 och 7 november 1903 i
en kanot bogsera sig öfver Engelska
kanalen mellan Dover och Calais af
en drake »Vieux Fidèle». Kanotens
roder medger naturligtvis en * anska
väsentlig afvikelse från vindriktningen.
Så snart man kommit till insikt
om, att draken kunde bära både
vetenskapliga instrument och större
tyngder, låg det nära till hands att
begagna densamma till att föra
människor upp till större höjder, och en
mängd försök hafva med framgång
gjorts af alla länders militärer att
använda drakar till rekognoscering i
st. f. fjättrade ballonger
(drakbal-longer), hvilka utgöra ett allt for
lämpligt mål för fiendens skjutvapen.
Många experimentatorer hade dock
förut uppstigit i drake såsom Le Bris
(1856), Baden-Powell och Hargrave
(1894), Wise (1897) m. fl.
I England har man på sista tiden
användt drakar för observations
ändamål vid flottan och med godt
resultat. Man har t. ex. medelst
snabbgående torped jagare i vindstilla eller
mot vinden bogserat drakar och från
dessas gondoler på höjder af 600 till
900 meter kunnat tydligt iakttaga
blindskär, minor, undervattensbåtar
m. m. En sådan bogserad drake har
stor likhet med en flygmaskin af
aeroplan typ, och skillnaden är endast,
att kraften i linan, som drager
draken framåt, och nedåt, vid aeroplanet
sr ersatt af den framdrifvande
horisontala kraften från propellern och
den nedåt verkande tyngden af
maskineriet. Både draken och
aeroplanet skära sig genom sin sneda
ställning uppåt lika mycket, som de af de
nedåt verkande krafterna dragas
nedåt, och fä därigenom sin horisontella
rörelse.
En annan föregångare till
aeroplanet är fallskärmen, som grundar
sig på samma princip, nämligen luft-
motståndet. Den utgöres af ett stort
paraply med eller utan kryckkäpp,
hvilket i snören uppbär en liten
gondol, där kryckan har sin plats. Vid
fallet slår paraplyet upp och sjunker
jämte gondolen och luttseglaren
långsamt ned mot jordytan.
Yrkesluftseglare brukade fästa fallskärmens
topp vid ballongens ekvator medelst
ett smalt snöre, och när ned stigningen
skulle ske, sprängdes ballongen i
samma ögonblick lufi seglaren kastade
sig • i gondolen under fallskärmen.
Härvid brast snöret och den från
ballongen frigjorda tallskärmen sänkte
sig jämte luftseglaren med måttlig
hastighet mot marken. Mången gång
bestod fallskärmen endast af ett
öfverdrag å ballongens kupol och hade
dä hufvudsakligen till uppgift att
tjänstgöra som räddningsplanka, om
ballongen genom olyckshändelse skulle
brista. Den förekom också hoprullad
och uppbar då endast en trapets. När
luftseglaren skulle gå ned, satte han
sig på trapetsen och afskar snöret, med
hvilket fallskärmen var bunden vid
ballongens ekvator, och skärmen
rullades upp och öppnade sig, eller —
öppnade sig icke. i hvilket senare
fall luftseglaren var förlorad. Många
olycksfall ha sålunda inträffat, och
detta sätt att våga lifvet, för att
komma nerverna att vibrera på en
vansinnig folkhop, har numera helt och
hållet fallit ur bruk.
Uppfinnandet af fallskärmen
till-skrifver man Leonardo da Vinci, hvars
idé år 16x7 upptogs af venetianaren
Fauste Veranzio, som därom yttrar,
att med en kvadratisk duk, från hvars
fyra hörn snören nedgå till en knut,
kan en man, hållande sig fast vid
knuten, utan fara kasta sig från
hvilken höjd som helst. Det var dock
långt senare, som något försök att
praktiskt bevisa riktigheten af detta
påstående gjordes, nämligen först den
26 december 1783 — samma år som
bröderna Montgolfier uppfunno
luftballongen — i Montpelher af
Sebas-tien Lenormand, som kastade sig ned
från toppen af ett trad, hållande i
händerna två paraplyer med 30 tums
radie, men ej långt därefter —, den
aa oktober 1797 — gjorde Garnerin i
Paris från sin ballong en nedstigning
medelst fallskärm frän en höjd af
1,000 m Samme Garnerin
förbättrade fallskärmen på det säit, att han
gjorde ett hål i dess topp, genom
hvilket luften kunde utströmma, och
lyckades därigenom förhindra
fallskärmens svajningar ät sidorna under
nedstigningen.
Ar 1830 begagnade pyroteknikern
Ruggieri fallskärmen till ett
originellt ändamål. I Marseille lät han
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
