Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om oljan och oljetrusterna, av Halvar Sjöström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM OLJAN OCH OLJETRUSTERNA.
goda resultat. Betydande tyskt
kapital investerades, men framför allt bör
här noteras- att Standard Oil genom
sitt dotterbolag Vacuum Oil Co lade
ned mycket pengar for att, såsom en
österrikisk författare säger, efter känt
mönster från andra länder driva in en
kil i den österrikiska oljeindustrien.
Många karteller hava bildats och
upplösts under de senaste årtiondena fore
världskriget, men till någon fastare
centralisering som på andra platser
kom det icke.
Ett utan fråga mycket viktigt
oljeområde är Nederländska Indien.
Här har trustbildningen mycket
effektivt genomförts. Holländska
regeringen har med största omsorg genom
lagar sökt förhindra att Standard Oil
skulle få fast fot här, och, så vitt det
är bekant, har också detta lyckats.
Det stora antal rent holländska foretag,
som med inhemskt kapital drev upp
produktionen sammanslöto sig eller
kanske rättare absorberades av Royal
Dutch, vilket bolag sedan det
engelska Shell Co fått fast fot därstädes
bildat en kraftig trust. Det kapital,
som satts in i denna oljeindustri är
uppgivet vara lagt räknat i milliard
Gulden, av både holländskt och
engelskt ursprung. Liksom Standard
Oil söker sig denna trust i sin
organisation ända ned till konsumenterna.
Kriget har tydligt visat den makt,
som ligger i att äga tillgång på råolja.
Båda de krigförande grupperna visade
prov på en otrolig förbrukning av
energi, och råoljan i egenskap av
synnerligen energirik produkt spelade
en stor roll. Flygmaskinerna,
auto-mobilerna, tanks, slagskeppen,
u-bå-tarna, alla drevos de med råolja eller
produkter därav. Varför inte också
nämna dessa fruktansvärda eldkastare!
Under kriget var därför också Sverige
så gott som avspärrat betr. tillförseln
av hithörande produkter. Det
amerikanska och engelska kapitalet som var
investerat i oljeföretagen förräntades
över måttan väl. ip Den allmänna
prisforvirringen efter kriget har också
utnyttjats på bästa sätt, och trusternas
expansionssträvanden hava varit
storartade. På grund av de förvirrade
äganderättsbegreppen i Ryssland, och
man torde också kunna säga Polen
hava trusternas försök att åt sig rädda
dessa ännu knappast krönts med
framgång. Däremot hava Mexikos
fyndigheter varit föremål för det största
intresse och nådde säkerligen sin kulmen
då amerikanska regeringen hotade
Mexiko med att sända en
flottavdelning for »intressenas skyddande*. Det
gäller här icke endast amerikanska och
mexikanska utan också engelska
intressen, och som synes hava dessa
givit anledning till storpolitiskt
ingripande. I Mesopotamien och Persien
arbeta engelska intressen tämligen
ostört, men nog är det med
avundsamma blickar Englands förehavanden
där betraktas av de andra grupperna.
Vad vårt eget land beträffar, äro
vi dåligt utrustade med
oljefyndigheter. Vi äro hänvisade att betala, vad
de här konkurrerande jättetrustetna
fordra. Egendomligheterna i denna
konkui-rens skulle säkert hava sitt
intresse, men det torde icke vara platsen
i denna lilla uppsats att beröra dessa.
Vare det nog sagt, att stridens vågor
gå höga om herraväldet över denna
världsmarknadens viktiga produkt ända
ned i detaljhandeln.
Alldeles osökt kommer man att
ställa den frågan, hur länge kan
världens förråd av olja räcka, då
konsumtionen är så väldig, som vi i det
föregående sett. Frågan är lika berättigad
som den är svår att besvara. På
1880-talet, då konsumtionen i hela världen
var omkring 4 millioner ton mot
nuvarande 50—60 mill. ton kom den
första varningen. Man ansåg då, att
oljan möjligen kunde räcka 7 år till.
Lägg märke till, att i den
uppskattningen ansågs världens förråd att vara
inte fullt hälften så stor som den
nuvarande årskonsumtionen är! Ar 1913
höll amerikanaren Dr. Achison ett
föredrag å Sv. Teknologföreningen i
Stockholm om sina oljebesparande
smörjmedel oildag och aqvadag. Han
varnade för en optimistisk uppskattning
av oljetillgången och meddelade sin
tro, att den borde räcka 60 år till.
Vid senare diskussioner har 100
år-nämnts.
Det kan naturligtvis endast i
dylikt fall röra sig om gissningar, och
vare det långt ifrån mig att vilja söka
framföra en optimistisk syn på läget,
men med hänsyn till geologernas och
kemisternas slutsats om oljans bildning
— den uppfattas som en
förruttnelseprocess i samband med maritima
förändringar — och med hänsyn till både
de djup, på vilka oljan träffats t. ex.
i Mexico och de ofantliga vidder i
Canada och i det inre Asien, för att inte
nämna övriga världsdelar, som aldrig
undersökts, torde gissningarna i senare
tider hava lika litet grund för sig som
på 1880-talet. Ett oljefält sinar och
ett annat upptäckes, och sökandet
efter nya värden pågår lika rastlöst som
jätteföretagen arbeta i sin strid om
herraväldet på världsmarknaden.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
