Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rasbiologi och rashygien, av H. Lundborg. Med bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RASBIOLOGI OCH RASHYGIEN.
menterade han medel till en professur,
den första i sitt slag, likaledes i
London. Galton, som blivit kallad
euge-nikens fader, var så besjälad av dessa
idéer, att han redan som ung uttalade,
att den tid skulle komma, då de
skulle intränga i folkmedvetandet och
behärska massorna nästan som en
religion.
I Nord-Amerika har rashygienen
vunnit en mycket hastig utbredning.
Sedan ett tiotal år existerar även
där ett forskningsinstitut, som
förestås av den ansedde
vetenskapsmannen Charles Davenport i Newyork.
Nordamerikanarna ha med stor
entusiasm omfattat dessa strävanden, och
man kan nästan säga, att de på detta
område överflyglat England. Hög och
låg intressera sig för rasförädlingen,
vilket ger sig uttryck i tidningar,
tidskrifter och t. o. m. i lagstiftningen i
många av Unionens stater. Det är
särskilt rörande invandringsfrågor och
inom äktenskapslagstiftningen, där de
rashygieniska idéerna gjort sig
gällande. Sålunda kan anföras, att en högst
ansenlig gallring i fråga om
undermåliga personer, som önska invandra
genomförts under de sista årtiondena.
Fordringarna ha skärpts undan för
undan. Vidare finnas i många stater
förbud för vissa kategorier av sjuka och
undermåliga att ingå gifte, ja man
härpå sina håll infört lagliga
bestämmelser, som giva myndigheterna rätt att
ofruktsamgöra (sterilisera) eller t. o. m.
kastrera svåra sedlighetsförbrytare o.
a. undermåliga. Det är utan vidare
klart, att ett dylikt brådstörtat sätt
att gå till väga möjligen kan medföra
bakslag, men i Amerika är man ej
rädd för att pröva sig fram. Den ena
lagen avlöser därför ick-e sällan den
andra på kort tid.
Här i Europa veta .vi visserligen,
att det i Unionen existerar ett mycket
djupt svalg mellan den vita rasen och
de färgade, särskilt negrer och
mulatter, men det torde vara mindre
bekant, att det redan gått så långt, att
det i ett stort antal av Unionens
stater är förbundet med straffpåföljd att
ingå äktenskap eller ens lösliga
förbindelser dem emellan. Straff,
uppgående ända till 10 års fängelse,ytrabba
icke blott parterna, själva utari också
dem, som understött eller givit helgd
åt dylika förbindelser. Det är ett
mycket tydligt uttryck för den hos
anglo-sachserna djupt rotade motviljan mot
att blanda sig med lägre stående
raser. Sådana rasblandningar (mellan
europeer och infödda) ha opåtalt fått
ske i Mexiko och Sydamerika, till stor
skada för dessa länder.
I Tyskland har ej så litet
uträttats under de två sista årtiondena
för att utbreda kunskaper på området.
Landets forskare och läkare ha varit
synnerligen verksamma. Bland de
ledande männen må nämnas:
doktorerna Plötz och Schallmayer, vidare
professorerna v. Gruber, Rüdin och
Grotjahn jämte biologerna Baur,
Correns, Goldschmidt, Plate o. a.
I Skandinavien har en mängd
forskare bedrivit ett mycket energiskt
arbete, som väckt berättigat uppseende
i den övriga världen. Det Svenska
Sällskapet för Rashygien bildades 1909.
Det har bl. a. pä sitt program att
sprida kunskaper i vida kretsar. Av
brist på medel har detta kunnat ske
endast i mindre omfång. Det är
livligt att hoppas, att en ändring snart
må komma till stånd, så att staten
och enskilda må behjärta saken och
visa sig villiga att hjälpa sällskapet
åtminstone i dess
upplysningsverksamhet.
Statsmakterna i vårt land ha i år
tillmötesgått den allmänna opinionens
och forskarnas länge uttalade
önskemål om upprättande av ett
statsinstitut för rasbiologi — visserligen med
en rätt blygsam början. Det länder
dock Sveriges folk till all heder att ha
gått i spetsen på ett så viktigt
kulturområde. Detta steg har hälsats med
stor tillfredsställelse i andra länder
och kommer säkerligen att mana till
efterföljd. Stora, väl utrustade
rasbiologiska forskningsinstitut måste
inrättas i alla kulturländer. Folkens
självbevarelsedrift kommer med all
säkerhet att framtvinga dylika förr eller
senare. Rashygieniska reformer följa
i dess spår.
* ~ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
