Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rasbiologi och rashygien, av H. Lundborg. Med bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RASBIOLOGI OCH RASHYGIEN.
Rasbiologi och rashygien.
En kort orientering av professor H. Landborg, Uppsala.
Det gives många samverkande
orsaker till, att rasbiologi och rashygien
i modern mening från en mycket
blygsam början på otroligt kort tid
utvecklats till att numera omfattas av
breda folklager med stort och stigande
intresse i de flesta kulturländer.
Biologiens (särskilt experimentalbiologiens)
stora framsteg ha utgjort en mycket
verksam faktor härvidlag.
Ärftlighetsforskningen har tillkämpat sig en fast
och säker grundval i och med
återupptäckten av de Mendelska lagarna
år 1900 och alla de rön, som
sedermera gjorts.
Förnekas kan ej heller, att många
sociala rörelser i nutiden, bland dem
nykterhetsrörelsen, vilka flerstädes
bedrivits mycket energiskt (ehuru
tyvärr även fanatiskt) i ej obetydlig
grad förberett jordmånen för ett
rationellt rashygieniskt betraktelsesätt,
i det att dess ledare starkt betonat
vårt ansvar inför kommande släkled
och nödvändigheterna av kraftiga
åtgärders vidtagande for att förhindra
släkturartning och rasfördärv.
Världskriget med dess enorma
ödeläggelse av folk har också ganska
säkert öppnat mångas ögon för
nödvändigheten och betydelsen av
rashygieniska åtgärder och en ny, mera
rationell befolkningspolitik, ty man
börjar numera allmänt inse, att ett
friskt folk av verkligt god
rasbeskaffenhet är ett lands största
rikedom. Ett sådant måste skyddas
på alla sätt, ty historien lär oss, att
många lysande kulturfolk i äldre tider
ha på relativt kort tid urartat och
gått under, emedan de ej förstått eller
ej velat rätta sig efter de naturlagar,
som råda över oss människor.
Rasbiologi är läran om släkternas,
folkens och rasernas liv. Den
befattar sig med alla de orsaker, som
förmå ändra den inre konstitutionen,
d. v. s. rasbeskaffenheten i gynnsam
eller ogynnsam riktning. Rasbiologi
är sålunda ej, som mången tror,
enbart medicinsk ärftlighetslära,
utan den har beröringspunkter med
alla möjliga sociala fack och
arbetar redan nu långt 7itanför den
gamla medicinens råmärken. Den
har till uppgift att fastställa arvets,
resp. rasens betydelse och förhållande
till miljö och kultur, att utreda och
bekämpa ärftliga sjukdomar och
urartning (degeneration), i vad form den
än framträder bland släkter och folk.
Den tid är väl snart förbi, då läke-
konsten ser sin enda eller ens
förnämsta uppgift i att »böta» sjuka
individer. Det hör medicinens män till
att vidga sin blick och taga på sig ett
mera omfattande arbete och ökat
ansvar, de måste bliva släkternas och
folkens rådgivare och hjälpare.
Gladstone, den store engelske statsmannen,
hävdade redan för flera årtionden
sedan just denna ståndpunkt i ett tal
på en läkarkongress i England.
Rashygienen utgör, kan man säga,
den praktiska delen av rasbiologien.
Dess mål och strävanden gå ut pä att
i största möjliga mån förhindra
ärftlig urartning att uppkomma och
utbreda sig samt att söka ordna
samhällsförhållandena så, att efterföljande
släkten bli så väl rustade som möjligt
i kampen för tillvaron.
Som en grundprincip inom
rashygienen måste man betrakta den
moderna idén, att de »välborna», d.v.s.
de i fysiskt, moraliskt och
intellektuellt hänseende bäst utrustade
individerna, böra i största möjliga mån
fortplanta släktet och att därjämte
alla ogynnsamma moment i fråga om
uppfostran, miljö- och
samfundsförhållanden inskränkas till det minsta
möjliga.
England kan betecknas som det
land, där dylika forskningar och
strävanden först gjort sig gällande.
Impulsen därtill ha två av landels
vetenskapliga stormän givit, nämligen
Charles Darwin och dennes kusin
Francis Galton. Redan 1873 uttalade
Galton den åsikten, att det är
möjligt att förbättra släkter och folk, utan
att man behöver komma i strid med
nyare tiders moraliska uppfattningar.
Han framlade redan då ett helt
program för, hur dessa strävanden borde
bedrivas. Han planer, som numera
till en del redan förverkligats i hans
hemland, uppfattades i början nästan
överallt blott som lösa hugskott
(utopier). Ar 1883 införde Galton i
språket termen eugenik (läran om
välborenhet i biologisk mening.) Detta
ord, som är liktydigt med rashygien,
har vunnit burskap, i hela den
engelsktalande världen.
Galton var ända till sin död
(1911) outtröttligt verksam på detta
forskningsområde. Han offrade större
delen av sin förmögenhet härför. Av
honom upprättades i London ett
eugeniskt forskningsinstitut, det s. k.
Galtonlaboratoriet, vars föreståndare
blev professor Pearson. Vidare testa-
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
