Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reproduktionsmetoder i boktryckets tjänst, av Leonard Elge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REPRODUKTIONSMETODER I BOKTRYCKETS TJÄNST.
Reproduktionsmetoder i boktryckets tjänst.
Konsten att illustrera en skrift är
av mycket gammal datum. Det äldsta
illustrerade verk som ännu finnes i
behåll torde sannolikt vara en från
300-talet härstammande handskrift förvarad
i Vatikanen i Rom och upptagande
stycken ur Vergilius. Illustrerade verk
utfördes under därpå följande
århundraden i mycket stort antal såväl, av
klostermunkar som av särskilt utbildade
konstnärer pä området, och de arbeten,
som härvid kommo ifråga, voro av
såväl andlig som naturvetenskaplig art.
Denna fordomtima illustrering utfördes
för hand, vilket givetvis hade till följd,
att verken blevo mycket dyrbara och
endast kunde utföras för rika samfunds
eller furstars och andra förmögna
personers räkning. Ur denna
illustrationskonst, s. k. bokmåleri, har så
småningom utvecklats en hel del
il-lustrationsmanér. I våra dagar ha
även helt nya metoder uppfunnits och
kommit till användning, särskilt de
s. k. fotomekaniska
reproduktions-metoderna, vilka senare fått sitt namn
därigenom, att fotografien tagits till
hjälp vid framställningen.
Träsnittet är den tidigaste formen
för att i förening med boktryck
åstadkomma illustrationer i ett tryckalster.
Det daterar sig från början av
1400-talet, och många berömda konstnärer
fi ån detta och efterföljande
århundraden ha verkat inom denna konstgren.
Under 1600-, 1700- och början av
1800-talen förde träsnittet en rätt sä tynande
tillvaro, och anledningen härtill var
dels beroende på bristande intresse hos
dåtida konstnärer och andra utövare
av konsten, dels ock på kopparstickets
alltmer tilltagande användning och
uppblomstring. Med början iv
1800-talet kom träsnittet åter till heder och
användes allmänt jämsides med såväl
kopparsticket som med litografien for
illustrering av bokarbeten och
tidskrifter.
Träsnitt .utföras såväl av
konstnärer som av särskilt utbildade
yrkesmän, s. k. xylografer. För ändamålet
användes trävirke av buxbom, vilket
sågas i skivor om 2—2V2 cm. tjocklek,
vilka på ena ändytan noggrant hyvlas
och poleras samt grunderas med en
blandning av kremservitt och
gummivatten. På denna preparerade yta
överföres den för utskärning avsedda
bilden förmedelst handteckning,
kopiering, övertryck eller på fotografisk väg.
Härefter vidtages utskärningen, vilket
sker med tillhjälp av s. k. sticklar, ett
verktyg av vilka finnas flera olika
former. Utskärningen är ett mycket nog-
grant arbete och fordrar av sin utövare
såväl skicklighet som konstnärlig
begåvning. Efter skärningen är träsnittet
färdigt för sitt praktiska ändamål.
Träsnitt användes numera sällan men
förekommer dock i en del
vetenskapliga och konstnärliga arbeten.
I närvarande tid utföras
illustrationerna i ett bokarbete vanligen i
fototypi eller autotypi. Dessa tillhöra
de fotomekaniska förfaringssätten, och
de s. k. klischéerna eller etsningarna
utföras liksom träsnittet i höjdrelief,
således efter samma princip som
boktryckstyperna, varigenom de kunna
tryckas samtidigt med bokens text.
Fototypien lämpar sig bäst, då det
original söm skall reproduceras, utgöres
av punkter eller streck såsom t. ex.
streckteckningar, koppar- och stålstick,
avtryck av träsnitt m. m. Villkoret
för att pä denna väg åstadkomma en
klisché är, att originalritningen utföres
noggrant, med svart tusch på jämn
vit kartong eller liknande papper.
Ritningar med blyertslinjer eller i annan
färg gjorda förtoningar äro icke utan
tidsödande arbete eller nyritning
möjliga att återgiva i fototypi. Äro
ritningar ämnade att reproduceras i
förminskad skala, måste särskilt iakttagas,
att linjer och detaljer göras tillräckligt
grova, så att de ej försvinna eller bliva
otydliga vid förminskningen. Om
originalritningen utföres pä nitat
papper, och man vill att rutnätet ej skall
framträda vid reproduceringen, måste
detta vara blått till färgen, varigenom
det försvinner vid fotograferingen. Det
är alltid fördelaktigt, att originalet
utföres i något större skala, emedan det
vid förminskningen vinner i skärpa.
Fototypien utföres i regel i zink och
vid framställningen användes i
allmänhet det fotografiska förfaringssättet.
Tillvägagångssättet är i korthet
följande: Av originalet tages pä den s. k.
våta vägen ett negativ, därvid den
önskade förminskningen eller
förstoringen erhålles genom kamerans
inställning eller genom valet av objektiv.
För att få bilden bakvänd pä
etsningen, vilket i detta liksom i nästan
allaförekommandereproduktionsmanér
är en given förutsättning för att
densamma i tryck skall framstå i ett
rätt-vänt skick, löstages hinnan från
negativet och vändes helt om. Härefter
lägges detta mot en med en ljuskänslig
hinna överdragen zinkplatta, och det
hela insättes i en kopieram och utsättes
för ljusets inverkan. Ljuset kan_ då
endast verka pä de delar, där negativet
är genomskinligt, alltså på samma sätt
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
