- Project Runeberg -  Almanack för alla / 1922 /
138

(1897-1969)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reproduktionsmetoder i boktryckets tjänst, av Leonard Elge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REPRODUKTIONSMETODER I BOKTRYCKETS TJÄNST.

som vid framställningen av en vanlig
fotografi. Efter kopieringen framkallas
zinkplåten och etzas i salpetersyra,
därvid syran endast angriper de ställen,
som vid kopieringen icke rönt inverkan
av ljuset. Bilden framstår härefter
som en pä plattan utförd höjdrelief.
Plåten genomgår sedan en mekanisk
behandling, genom att överflödig
metall här och var bortfräses kring
bild-partierna samt förses därefter med en
trä- eller metallfot för att den skall

i de mörkare partierna åter äro
punkterna grövre, komma närmare varandra
och beröra slutligen varandra, så att
här vita punkter uppstå på mörk
botten. Här lyser papperets färg svagare
igenom, och tonen blir därför
mörkare. Framställningen av en autotypi
tillgår i huvudsak i överensstämmelse
med framställningen av en fototypi.
Den förnämsta skillnaden ligger vid
fotograferingen av originalet, clå man
för att erhålla ovannämnda punkt-

Träsnitt.

erhålla samma höjd som
boktryckstyperna. Etsningen är härefter färdig
att tagas i bruk.

Bilder, som för boktryck ej lämpa
sig för framställning i fototypi, till
vilka kunna räknas fotografier,
laveringar, litografier, blyertsteckningar
och dylikt, utföras i autotypi, som
under de gångna åren erhållit en
oerhörd användning inom
boktryckarkonsten. Autotypien skiljer sig
väsentligast från fototypien därigenom,
att den återgiver alla tonvärden av ett
original. Betraktar man en autotypi
genom ett förstoringsglas, skall man
finna, att ytan är uppdelad i punkter,
så kallat raster eller rutnät. I de ljusa
partierna äro punkterna svarta och
spetsiga och stå här mest skilda från
varandra, varigenom papperets färg
mer lyser igenom och gör tonen ljus,

Fototypi.

system direkt framför den ljuskänsliga
plåten anbringar ett raster, vilket
består av två mot varandra lagda
glasskivor, pä vilka räta parallella linjer
äro ingraverade och svärtade, samt
lagda i rät vinkel mot varandra. Vid
fotogiaferingen måste således de från
originalet genom objektivet passerande
ljusstrålarna gå genom detta rutnät,
innan de träffa plåten, varigenom alltsa
detta punktsystem erhålles. Raster
finnas av olika grovlek. Man bedömer
detsamma efter det antal linjer som
inrymmas på en cm., och man talar
om 20 linjers, 40 linjers, 48 linjers. 60
linjers, 70 linjers raster o. s. v. Valet
härav är beroende på ändamålet och
av det papper, på vilket autotypien
skall tryckas. Ju grövre och ojämnare
papper man använder, desto grövre
raster måste användas. Förfarings-

138

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:42:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afa/1922/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free