Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reproduktionsmetoder i boktryckets tjänst, av Leonard Elge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REPRODUKTIONSMETODER I BOKTRYCKETS TJÄNST.
I bokverk eller eljest förekommande
planscher och annat bildtryck utföras
även i s. k. djuptrycksmanér. Bland
de mest konstnärliga men också mest
dyrbara är kopparsticket. Som förut
nämnts är detta näst träsnittet det
äldsta bland reproduktionsmetoder och
daterar sig från mitten av 1400-talet.
Många framstående konstnärer från
denna och senare tid ha ägnat sig åt
denna konst. Kopparsticket i egentlig
hemärkelse utföres huvudsakligen för
band. Sedan bilden uppritats på plåten,
graverar konstnären in densamma med
ett verktyg kallat gravstickel. Plåten
förses med en etsgrund och anrökes,
varefter teckningen anbringas i röd
färg. Linjerna fördjupas härefter med
ett stålverktyg, radérnålen, och inetsas
därefter med hjälp av syra till
lämpligt djup. Härefter börjar det
egent-liga graveringsarbetet, vilket sker med
sticklar av.-olika slag, varvid skuggor
och dagrar åstadkommes genom linjer
av olika grovlek, parallellt gående eller
korsande varandra.
Raderingen eller etsningen är en
något förenklad form av det egentliga
kopparsticket. Sedan bilden efter
samma manér som för det föregående
förfaringssättet uppritats och
ingraverats på plåten, etsas denna med syror
tills det önskade djupet av linjerna
erhållits. Efter etsningen påbättras
plåten för hand på behövliga ställen med
gravstickel och radérnål, så att
schatteringarna komma till sin fulla rätt.
Stålsticket utföres efter samma
principer som kopparsticket, men,
vilket även framgår av namnet,
arbetar man här i en stålplåt, i vilken
bilden ingraveras och etsas. På grund
av den hårda metallen framträder
bilden i trycket med hårda och skarpa
konturer, varigenom man även kan
känna igen och skilja stålsticket från
kopparsticket. Stålstick begagnas
numera sällan och användes
huvudsakligen vid framställning av värdepapper,
banksedlar o. d.
Fotogravyren, i viss bemärkelse
även kallad heliogravyr, utföres med
fotografiens hjälp och återger med
avseende på likheten helt originalet.
Den utmärker sig för sina mjuka och
vackra toner och bär en stor
konstnärlig prägel. Fotogravyren framställes
pä en finpolerad kopparplåt, vilken i
en särskilt konstruerad apparat först
forses med en kornig yta av
asfaltpulver, kornet. Av bilden, som skall
utforas, tages på fotografisk väg ett
diapositiv, vilket överföres på ett
särskilt tillverkat pigmentpapper, varefter
denna pigmentbild lägges på den
kor-nade kopparplåten i kallt vatten och
fastpressas väl samt framkallas
därefter i varmt vatten. Plåten etsas där-
( efter i olika koncentrerade
järnklorid-lösningar. Efter etsningen rengöres
plåten och är därefter färdig. Före
tryckningen förstälas den på galvanisk
väg, varigenom plåten erhåller större
motståndskraft för slitning
Tryckningen av ovannämnda
manuella reproduktionsmanér, är en
tidsödande och dyrbar procedur. Allt
arbete måste göras för hand. Vid
tryckningen uppvärmes plåten, infärgas
noggrant och avtorkas, så att färg
endast finnes kvar i plåtens
fördjupningar. Ett lätt fuktat papper, s. k.
koppartryckspapper, vilket är av god
och stadig kvalitet, lägges ovanpå
plåten och täckes därefter med ett
lager av läskpapper varöver lägges en
filt. Det hela får sedan passera mellan
tvenne valsar i en särskilt konstruerad
maskin, s. k. koppartryckspress,
varigenom avtrycket på papperet erhålles.
Mellan varje exemplar tryck måste
plåten rengöras och infärgas på nytt.
Som man förstår, är detta en mycket
långsam procedur, och en tryckare kan
i regel ej åstadkomma mer än ett
hundratal tryck pr dag. Kring bilden
uppstår i allmänhet ett avtryck aV
plåten, den s. k. plåtranden, vilken ej
bör klippas bort, då trycket härigenom
i viss mån förlorar i värde.
På senare år har man även på
andra vägar lyckats framställa
planschtryck, kallat maskinfotogravyr eller
blott djuptryck, vilken metod vunnit
en mycket stor spridning. Dess
framställningssätt är ungefär analogt med
fotogravyren. Bilden, som skall
reproduceras, överföres på fotografisk
väg och i likhet med vad som sker
vid framställning av autotypier, med
hjälp av raster på en kopparcylinder.
Bilden inetsas härefter med järnklorid:
lösning och är därefter färdig för
tryckning. Tryckningen utföres i s. k.
djuptryckspressar, varav finnas flera
konstruktioner, och vilka arbeta med
mycket stor hastighet. Detta tryck
har även ett visst konstnärligt utseende
och användes med fördel för
tryckning av planscher, tidskrifter,
illustrationsbilagor till tidningar m. m.
Litografien är även en grafisk
metod, som användes for reproduktion
av de mest olikartade original. Konsten
uppfanns i början av 1800-talet av A.
Senefelder, bosatt i Munchen, vilken
efter mycket experimenterande
lyckades på sten överföra och trycka såväl
musik som teckningar. Litografien
grundar sig på fettämnets egenskap
att stöta ifrån sig vatten. Om på en
litografisk sten, en kalkstensart, som
fås frän Solnhofen i Bajern och
utmärker sig för stor täthet, en teckning
utföres med en fet krita, tuschpenna
e. d., intränger fettämnet i stenen,
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
