Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reproduktionsmetoder i boktryckets tjänst, av Leonard Elge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REPRODUKTIONSMETODER I BOKTRYCKETS TJÄNST.
vilken efter etsning med utspädd
salpetersyra och gummilösning prepareras
så, att om densamma fuktas med
vatten och därefter överdrages med färg,
denna endast avsätter sig pä de med
den feta kritan eller tuschpennan täckta
delarna av stenen.
Överföringen på stenen av det
original som skall reproduceras utföres
efter olika principer. Sedan stenens
tryckyta noga slipats och polerats,
uppritas bilden för hand och i
bakvänd form direkt på stenen, varefter
denna etsas och är sedan färdig att
tryckas. Detta är många gånger en
mycket svår och tidsödande procedur
och fordrar givetvis både vana och
skicklighet. En snabbare metod för
överföringen är det s. k. övertrycket.
I de fall där detta manér kan
användas, tages av originalet, t. ex. en
tryckform, ett avtryck på ett något fuktat,
med stärkelse bestruket olimmat
papper, s. k. kinapapper. Detta avtryck
lägges på stenen och drages genom en
press, varvid detsamma hårt fastnar
på stenen. Papperets övre yta fuktas
därpå med vatten, varefter det kan
dragas bort från stenen, på vilken dä
avtryck kvarlämnas. Stenen etsas
därefter och är sedan färdig för tryckning.
Överföringen kan även ske på
fotografisk väg, och tryckmetoden kallas
då fotolitografi. Detta har den stora
fördelen att bilden efter behag kan
lättare förminskas eller förstoras.
Tryckningen av upplagan utföres
i s. k. litografiska pressar, vilka
under gången automatiskt fukta och
in-färga stenen. Det papper som
användes vid tryckningen måste vara s. k.
hellimmat papper.
Litografiskt tryck utföres även i
en eller flera färger, kromlitografi.
Förutom den s. k. konturstenen
användes då olika stenar for olika färger^
vilka tryckas på eller vid varandra, sa
att den åsyftade koloriten erhålles.
Detta senare tryckmanér har mycket
stor användning vid framställning av
kartor, etiketter, s. k. oljefärgs tryck
m. m., och stundom behöva ända till
15 à 20 olika färgstenar användas för
att erhålla den önskade effekten.
Till den litografiska tryckmetoden
räknas även det s. k. offsettrycket.
Nyheten ligger här huvudsakligen i
tryckpressens konstruktion och tryckets
utförande. ■ Som tryckform användes
en tunn zinkplåt, på vilken bilden
överföres i likhet med vad som sker
vid vanlig litografisk tryckning på
sten. Zinkplåten spännes kring en
cylinder och infärgas vid maskinens gång,
men i stället för att direkt avgiva
trycket på papperet, överföres det på
en gummicylinder, som i sin tur avger
trycket på papperet. En stor fördel
med denna tryckmetod är, att en
betydligt större tryckhastighet
åstadkommes, samt att man på denna väg kan
på ett oglättat papper trycka
halvtons-bilder, vilket t. ex. ej är möjligt i
boktryck. Trycket får även i många
fall ett mera konstnärligt utseende.
Ljustrycket är en bland de mest
fulländade fotomekaniska
reproduktionsmetoderna och lämpar sig
synnerligen väl för illustrering av
vetenskapliga verk, där kravet på bildernas
skärpa och tydlighet äro nödvändiga
faktorer. Det användes även för
tryckning av vykort och planscher,
illustrering av böcker m. m. Som
tryckplåt begagnas en tjock glasskiva,
överdragen med en
bikromat-gelatin-hinna. Ett negativ av originalet
kopieras mot plåten, varvid de av ljuset
påverkade ställena härdas. Före
tryckningen fuktas glasplåten med en
blandning av vatten, ammoniak och
glycerin, därvid vid infärgningen, färgen
endast avsätter sig på de av ljuset
påverkade delarna av plåten, under det
att de övriga stöta färgen ifrån sig och
förbliva fria. Tryckningen utföres i
ljustryckssnällpressar. Ljustryck
utföres såväl i en som i flera färger.
Av träsnitt, etsningar i zink m. m.
tages ibland en s. k. galvanisk
tiickcl-eller kopparjàllning. Man skyddar
genom en dylik manipulation själva
originalen från slitning vid tryckningen,
enär nickel och koppar ha större
motståndskraft mot nötning än zink. Vid
framställning av en galvanisk* fällning
tages av det för reproducering avsedda
originalet ett avtryck i vax. Detta
vaxavtryck, så kallad matris, förses
med en ledningstråd av koppar samt
bestrykes med grafit för att därigenom
erhålla behövlig ledningsförmåga för
den elektriska strömmen, samt
nedsänkes därefter i ett galvaniskt
nickel-eller kopparbad, därvid den i badet
upplösta metallen avsätter sig som en
tunn hinna över vaxavtrycket. Denna
metallhinna förses sedan med ett
metallunderlag samt apteras på ett
trä-eller blyunderlägg och är sedan färdig
för användning.
Ovanstående redogörelse for inom
den grafiska konsten förekommande
reproduktionsmetoder är helt givet av
kortaste slag, då nämligen utrymmet
ej medgiver en mera noggrann och
ingående redogörelse. I viss mån kan
den dock fylla sitt ändamål och tjäna
till vägledning och hjälp för dem, som
i ett eller annat avseende komma i
beröring med handhavandet av
tryckalster.
Leonard Elge.
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
