Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De vanligaste småfåglarna i våra trädgårdar, av Henrik Hasselgren. Med bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DR VANLIGASTE SMÅFÅGLARNA I VÅRA TRÄDGÅRDAR.
De vanligaste småfåglarna i våra trädgårdar.
Av Sc D:r Renrik Hasselgren.
Det händer ofta att personer, som
f. ö. levat mest hela sitt liv i staden,
på äldre dagar slå sig ned på landet
och att där uppspirar ett förut oanat
naturintresse. Helt naturligt riktas
detta i första hand mot våra bevingade
älsklingar, småfåglarna, vilka
sommartiden glädja oss med sin vackra sång
och vintertiden ofta genom sin
färgprakt och munterhet liva det eljes
ödsliga landskapet. Efterföljande rader
vill vara en liten första vägledning
just för ett dylikt — och kanske även
för de ungas — naturintresse, varvid
vi bortse från de allmänt bekanta
stararna, sädesärlorna o. dyl. species,
varjämte naturligtvis den verkligt
na-turintresserade snart nog anskaffar sig
en god fågelfauna.
Svart och vita flugsnapparen,
Mu-scicapa atricapilla, L., ankommer till
oss i början av maj månad och är en
trädgårdarnas och parkernas fågel, som
med förkärlek bygger i holkar.
Färgen är, som namnet anger, svart och
vit (tyskarna kalla honom
Trauerflie-genfänger), och vita äro följande
partier, näml. pannan, kroppens
undersida, en stor, oregelbunden fläck å
vingarna, varjämte en del vitt finnes
å de 3:ne yttersta pennparen i stjärten.
Honan är oansenligare färgad, ovan
gråbrun. — Genast svart och vita
flug-snapparen ankommit, börjar han
sjunga, och hans sång tonar »siett
siett siett sid-la sid-la sid-la» eller
■»sitt sitt huit sitt». Därvidlag är i
hög grad karaktäristiskt, att fågeln
håller vingarne hängande nedanför
stjärten. Oroade utstöta de ett
smackande »te te te«.
Denna fågel har under det gångna
århundradet starkt förökat sig; på
Linnés tid var han sällsynt — A
Gotland finnes en mycket närstående art,
Vithalsade flugsnapparen, som talrikt
häckar i de gotländska så berömda och
leende lövängarnas ihåliga träd.
Gra flugsnapparen, M. grisola L.,
häckar ofta helt förtroligt i människans
närhet, t. ex. å en verandabjelke, el.
dyl. Ar ovan gråbrun med svart-bruna
prickar å huvudet, undre delarna äro
vita med längsgående streck. Fågeln
är tystlåten av sig, men visst ej stum;
äggen äro rödgrå.
Rödstjärten, Luscinia phoenicurus,
L., ankommer omkring x maj. Hanen
är en påfallande egendomligt färgad
fågel, med huvudets sidor och strupens
övre del svarta och pannan och
ögonbrynen vita, under det fågeln f. ö. till
större delen är roströd. Fågelns namn, !
härleder sig av den lätt observerade l
dallrande rörelse han har på stjärten,
— Honan är brungrå.
Denna vackra fågel bor helst i
lövskogar, alléer och gamla trädgårdar
och bygger ej sällan i holkar. Han är
en av våra allra morgontidigaste fåglar.
Oroad utstöter han ett skarpt »huit
\tet tet"; hans sång ljuder «sz hui si
« si».
Sällsynt är den svarta
rödstjärten, som dock anträffats här och var i
vårt land, i synnerhet i Skåne.
Trädgårdssångaren, Sylvia
hor-tensis, Bechst., gör sig snart
uppmärksammad i din trädgård genom sin
mjuka, liksom jodlande sång, som kan
höras timme efter timme, i synnerhet
heta sommardagar. Fågeln själv kan
dock vara svår nog att få syn på, ty
han döljer sig under sin sång utmärkt
väl i trädens täta kronor. Han älskar
ock gamla trädgårdar med väldiga träd
och lummiga lövvalv, men boet lägges
helt lågt, oftast i krusbärsbuskar och
är lätt, löst sammansatt av torrt gräs
och av ljusgul färg. Fulltalig kull
anträffas ej förrän vid midsommartid;
fågeln ankommer även sent.
Till färgen är denna lilla
storsångare ovan brungrå med olivgrön
anstrykning, f. ö. i allmänhet grå med
rostgul anstrykning. Kring ögat finnes
tecknat litet vitt.
Vad svalorna angår, torde endast
behöva anmärkas, att ladus7>alan,
Hirundo rustica, L., bygger inuti husen
(lador, stall o. dyl.) och f. ö. är lätt
igenkännelig på stjärtens långa
sidopennor och sin rödbruna färg å panna
och strupe, under det hussvalan
bygger utanpå husen, ofta flera
tillsammans.
Tornsvalan åter (Cypselus apus,
L.) är ingen tätting, som alla de
föregående och även de efterföljande, utan
tillhör skärrfåglarnas ordning, om hon
än biologiskt med all rätt må räknas
såsom en svala. Det är hon, som med
förkärlek uppslår sina bopålar under
husens tegelpannor, och det är denna
utomordentliga flygkonstnär, som
flyger högst å himlavalvet av alla »svalor».
Hon är f. ö. en flyktig gäst i höga
Norden, ty så fort hon fätt ungarna
flygga — eller redan i augusti —
försvinner hon från oss.
Håller man fågeln i handen ser
man, att alla fyra tårna äro
framät-riktade.
* * *
Har du vinterlid ett litet fågelhus
uppsatt vid ditt fönster och ej glömmer
bort att förse det med hampfiö, talg
!43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
