Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De vanligaste småfåglarna i våra trädgårdar, av Henrik Hasselgren. Med bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE VANLIGASTE SMÅFÅGLARNA I VÅRA TRÄDGÅRDAR.
o. dyl., så dröjer det ej länge förrän
du får se kära gäster däruti, nämligen
i synnerhet talgoxen ochh kärrmesen
(den senare saknas dock på Gotland).
Dessa kvarstanna ock gärna om våren
och häcka i de holkar, som du
naturligtvis också satt upp i din trådgärd.
— Talgoxen är alltför välbekant att
här behöva skildras, och kärrmesen
(1. Entitan) känner du nog också till
i sin gråvita dräkt med huvud och
halsrygg svarta, liksom haka och
strupe. Men det kan hända, att du i dina
holkar även får se den ovanligare
svartmesen, Parus ater, L., som
framtill är glänsande svart, men med en
längsgående fläck frän nacken bakåt
vit, liksom huvudets och halsens sidor
äro vita. Han bygger ej sällan i holk.
Säkerligen far ditt fågelhus också
ofta besök av Nötvàckan, Sitta europæa
L., men den får du knappast
begära skall kvarstanna och häcka i din
trädgård. Det är en liten knubbig,
undersätsig fågel, större till själva
kroppen än alla de föregående, ovan
gråblå, genom ögat ett svart streck,
kroppens sidor bakåt roströda.
Stjärten är bred. — Nötväckan är en
utomordentlig klättrare och klättrar med
lätthet med huvudet nedåt utför
trädstammarna. Hon utstöter ofta en skarp
vissling, som kan återges med»taii ta ib.
Den granna domherren, Pyrrhula
vulgaris, Temm., och högvinterns
sävliga och i mjukaste rödgrått siden
klädda, den tofsbeprydda
sidensvansen, Ampelis garrulus, (L.), äro säkert
välbekanta. Den senare är en av våra
intressantaste fåglar och möjligen en
relikt från vår tropiska avifauna före
istiden (se »Från vårt lands djur- och
växtvärld», III saml.). — Men i din
trädgårds busksnår hoppar måhända
övervintrande koltrasten, Turdus
me-rula, L., helt svart, utan glans, med
näbb och ögonlockens -kanter gula.
Han kallas av folket ofta »enstare», (då
man med »ekstare» däremot menar den
vanliga staren). Koltrasten
övervintrar numera täml. allmänt i södra och
mellersta Sverige, även å Gotland, men
det förtjänar, i strid mot en lancerad
åsikt, att framhållas att övervintrandet
begynt med och huvudsakligen ännu
refererar sig till de äldre fåglarna, ej
de yngre; en i och för sig naturlig
sak, dä en så djupliggande drift som
flyttningsfenomenet tydligen endast
kan modifieras genom erfarenhetsrön
hos äldre individer. —
På din vedbacke får du kanske i
bland se den lilla gärdsmygen,
Troglodytes parvulus, Koch, hoppa. Det
är en liten pigg och lustig ture, som
ser rätt originell ut med sin smala
stjärt rätt upp i vädret.
* * *
Fågellivet i en trädgård beror
huvudsakligen på trädgårdens naturliga
miljö, men mäktigt därtill bidrager att
man sorgfälligt därifrån avhäller kattor
och ekorrar, och vidare att man
uppsätter fågelholkar och vintertid ett
fågelhus. — Ang. fågelholkar böra de
i~ allmänhet sättas mot öster och
fastsättas stadigt; ingångshålet bör göras
litet, även om holken f. ö. är rätt så
stor, vilket ej skadar, Sittpinne
utanför holken älska de flesta fåglar (utom
kanske mesarna) och har ingen
betydelse för katt-röverier; dylika
marodörer avhållas lättast genom att kring
stammen lindas taggiga kvistar.
Hussvalorna acceptera med
tacksamhet konstgjorda svalbon (av cement
e. dyl.) och mura själva å dessa till
ingången till önskad storlek. Dessa
holkar fastsättas stadigt flera
tillsammans under den utskjutande takfoten.
Dotnherre (Pyrrhula vulgaris).
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
