Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världens barrskogstillgångar, av Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDENS BARRSKOGSTILLGÅNGAR.
Världens barrskogstillgångar.
Av professor Gunnar Andersson.
Det moderna kultursamhället har i vida högre grad än äldre tiders
samhällen blivit beroende av virke och virkestillgång. Pä grund av befolkningens
snabba ökning — så hade Europa 1800 187 mill. invånare, 1913 463 mill. — och
ej minst dennas anhopning i nyuppväxta storstäder, erfordras virkesmängder av
en omfattning, om vilken man tidigare ej drömt. Så användes i England 1913
ej mindre än tre gånger så mycket virke som för 60 år sedan och medan år
1880 i Förenta staterna den årliga förbrukningen per individ av tidningspapper
framställt av ved var 1.4 kg., var den 1894 något över 3 kg. men 1919 15 kg.!
Detta har medfört att skogens produkter blivit en av världshandelns stora
stapelartiklar, som årligen i många tiotusentals ton fraktas över haven ej blott
mellan närbelägna länder utan även jordkretsen runt till de nyuppväxande
kulturländerna på andra sidan haven.
Inom världsvirkeshandeln grupperas de otaliga virkesslagen i tvenne stora
huvudtyper vårt barrträdsvirke och lövträdsvirke; engelskans
»soft-wood» och »hardwood». Av dessa tvenne typer kommer barrträdsvirket i alla
tider att i världens virkeshandel bliva den stora massartikeln, detta på den
grund att barrträdens ved har vissa egenskaper, som göra den särdeles tjänlig
för en mångsidig användning.
Vidsträckta, på virke rika barrskogsstånd träffas huvudsakligen inom den
norra kalltempererade zonen, i de varmaste klimaten dominera däremot
lövträden.
Inom södra halvklotet träffas icke mera än ett barrträd, den efter provinsen
Paranå i Brasilien uppkallade paranatällen (Araucaria brasiliana), som ur
virkessynpunkt har någon större betydelse. Virket är vitt men lösfibrigt och
sämre än vår talls. Särskilt under krigsåren avverkades den i allt större
omfattning och lämnade ett rikligt tillskott för de sydamerikanska staternas behov
av barrträdsvirke.
I det norra halvklotets barrskogar, som lämna den så alldeles
övervägande delen av det virke världen konsumerar, dominera i ett flertal arter helt
fyra barrträdssläkten, nämligen tallsläktet (Pinus), gransläktet (Picea),
tann-eller silvergransläktet (Abies) samt lärksläktet (Larix). Inom begränsade
områden tillkomma även andra släkten såsom douglasgransläktet (Pseudotsuga)
i västra Amerika, de äkta cedrarna (Cedrus) inom norra Afrikas och
Himalayas bergstrakter m. fl.
Den skog dessa barrträdsarter bildar har hittills varit och är alltjämt i
stort sett och ur virkesvinningssynpunkt en urskog, således en ren naturprodukt,
tillkommen utan något människans åtgörande. I allmänhet kan man räkna
med en ålder av 100—300 år, någon gång än mera för dessa urskogar. De
områden, som äro bevuxna med rationellt skötta skogar, intaga en så ringa
del av den virkesleverevande skogsarealen, att de för världsbehovets
tillfredsställande ännu betyda rätt litet.
Världens största konsument och producent av virke är i våra dagar
Nordamerika. I stort sett kan man säga att vardera av kontinentens sidor
flankeras av ett stort skogsbälte, skilda åt av ett väldigt steppområde, de s. k.
prärierna, löpande i söder från nedre Mexiko genom kontinenten till mellersta
Kanada, där bägge skogsbältena i norr sammanlöpa i ett brett skogsområde,
som å sin sida längre mot norr småningom löper ut i den stora arktiska tundran
eller köldöknen.
På kontinentens östra sida finnes i norra delen ett väldigt
barrskogsområde, ur vilket ända fram mot våra dagar hämtats huvuddelen av Amerikas
virkesbehov: mot söder bli lövträden talrikare och dominera skogen för att
inom de pa sandig mark så rika staterna nere mot Mexikanska viken ånyo
ersättas av vida barrskogar, numera lämnande huvuddelen av det tallvirke,
som inom Staterna produceras.
New England staternas och St. Lawrenceflodens stora dalgångs viktigaste
barrträd har under århundraden varit »white pine» eller som vi kalla den
weymouthtall (Pinus strobus), ett av världens förnämsta virkesslag, vitt, jämnt,
med likfärgad kärnved och splintved. Numera är detta förnämliga träd i det
väsentligaste utrotat och det har visat sig förenat med mycket stora svårigheter
att uppdraga nya skogar av detsamma. Man har emellertid i senare tider måst
tillgripa andra sämre men dock brukbara virken, så vitgran (Picea
canaden-sis), hemlock (Tsuga canadensis), »balsam» (Abies balsamea), vilka trenne sär-
IO9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
