Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världens barrskogstillgångar, av Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDENS BARRSKOGSTILLGÅNGAR.
skilt äro av vikt for den storartade pappersmasseindustri, som på senare tiden
uppvuxit i östra Kanada. Skogseldar ha härjat och härja alltjämt
fruktansvärt vad som är kvar i nordöstra Amerikas skogar.
I samma mån vii-ket tagit slut där har man måst vända sig till de stora
tallbestånden i sydöstra Förenta staterna, vilka nu förödas med en svindlande
hastighet. Där härska långbarriga tallar, främst amerikanarnas pitch pine
(Pinus palustrisj, som ge ett ungefär lika gott virke som vår tall. 250,000
arbetare, huvudsakligen negrer, arbeta dag ut och dag in på dessa bestånds
omvandling i plank och bräder. Något sulfatträmassa framställes ock. Även
här torde det möta icke ringa svårigheter att draga upp nya bestånd.
Den stora virkesreserven i Nordamerika finnes i de regnrika
bergstrakterna utmed Stilla oceanen från mellersta Kalifornien norrut. Främst bland
alla står här douglasgranen (Pseudotsuga douglasiij, vilken i väldiga 60—70
m. höga i1/2—2 m. i tvärsnitt mätande, 200—600 år gamla jättar oupphörligt
matas in i Stilla havskustens talrika sågverk. Ännu ett par granarter äro eller
komma att bliva av vikt för trävaruindustrien härute, vilken förser ej blott
stora delar av Nordamerika utan även ett flertal Stilla havsländer med det
erforderliga virket.
Det asiatiska fastlandet besitter ofantliga barrskogsarealer men
huvuddelen av dessa ligga geografiskt så till, att de icke under överskådlig tid
kunna få någon betydelse för utrikeshandeln. Japans bergstrakter, och
alldeles särskilt den från Ryssland förvärvade stora ön Sachalin hysa flera träd
av högt värde i riklig mängd. Så lärkar och arter ur cypressfamiljen.
Däremot är Sibiriens skogar, huru stora de än kunna vara, av många skäl av
ringa ekonomiskt värde.
Mäktiga och värdefulla skogar av tallar, granar och cedrar stå däremot i
Himalayas fjälldalar, ehuru bristen på kommunikationer ännu i stor omfattning
hindrar dessa skogars utnyttjande.
Vi stå nu till sist vid Europa. Inom denna världsdel är 25—50 % äv
marken täckt av skog, olika inom skilda länder, mest dock i norr och i
bergstrakterna. I mellersta Europas lägre delar finnes det företrädesvis ekskogar, i de
högre barrskogar av vår gran (Picea excelsa), tann eller silvergran (Abies
pectinata) samt inom de högre bergstrakterna lärk (Larix decidua).
Tallskog av vår tall (Pinus silvestrisj och av svarttall (Pinus austriacaj intaga
däremot blott rätt begränsade arealer. Mot norr i Ryssland och Skandinavien
härska däremot tall och gran.
Den våldsamma politiska omgrupperingen genom världskriget av östra
Europa med dess alltjämt på urskogar rika länder, har även ur skogsekonomisk
synpunkt omgestaltat förhållandena. De skogrikaste länderna äro nu Polen
och Rumänien, därnäst Tscheckoslovakiet, medan Österrike och Jugoslavien blott
har jämförelsevis begränsade tillgångar. Dessa länders betydelse i
världsmarknaden för virke beror dock under det kommande årtiondet mindre på
skogstillgången, utan mera på vad som under årtiondena före världskriget var
gjort under form av främst järnvägsbyggnader för rikedomarnas uttagai.de.
Bosnien kommer sålunda vida lättare att ånyo kunna uppträda i
konkurrensen än t. ex. Polen.
Hårt har norra Rysslands trävaruindustri blivit slagen under kriget orh
dess följder. Under oändliga svårigheter hade småningom under tidernas lopp
en omfattande virkesexport uppstått med underlag av främst tall, men även
gran ur det väldiga, flacka landets skogar. Denna hantering ligger dock
allt-jämnt i det väsentliga nere.
Vad har nu denna snabba vandring kring jordens förnämsta
barrskogsområden lärt? Jo, först och främst och säkert att de delar av länderna, som
kunna producera det begärliga barrträdsvirket till rimligt pris äro vida mera
begränsade än vad man vanligen föreställer sig. Detta innebär en viktig
upplysning för vårt eget land, där skogen dock på längden kommer att förbliva
den kanske förnämsta rikedomskällan. Då tillgängen i världen i stort sett
kan anses mindre än tidigare antagits medan efterfrågan, tillfälliga bakslag som
det närvarande till trots, dock alltfort kan väntas tilltaga, måste ett välbeläget
och genom naturförhållandena gynnat skogsland som Sverige med lugn och
förhoppning kunna se framtiden an. Det gäller blott att vårda skogen och
vårda den väll
IIO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
