Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Främre Orienten efter världskriget, av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄMRE ORIENTEN EFTER VÄRLDSKRIGET.
Främre Orienten efter världskriget.
Av fil, d;r Verner Söderberg.
Under världskriget uppgjorde de allierade stormakterna sinsemellan tid
efter annan hemliga fördrag, åsyftande en uppdelning av största delen av det
gam 1 ’t turkiska (ottomanska) riket. Dessa fördrag voro okända för Förenta
staterna vid deras inträde i kriget (april 1917) och accepterades aldrig av presi*
den t Wilson såsom bindande i fråga om den slutliga uppgörelsen. Deras
innebörd modifierades för Övrigt rätt väsentligt, sedan kyssland efter bolsjevikrevolu*
ti ön en (nov, 1017) upphört att tillhöra de allierades vapenförbund. Förut hade
Ryssland lyckats av västmakterna erhålla erkännande ä sina gamla krav på
Konstantinopel och väktarställningen vid Sunden, men dessa löften förloradt
sin giltighet, när sovjetregeringen ingick separatfred med Tyskland och de
övriga centralmakterna i Brest Litovsk v&ien 1918, 1 den 12:0 av Wilsons
berömda 14 punkter (av 8 jan. 1918) hade d& redan proklamerats, att sultanen
kunde påräkna »trygg suveränitet över de turkiska delurna av det nuvarande
Ottomanska riket», men att ät andra nationer under turkiskt välde skulle tryggas
obestridd säkerhet till livet och absolut ohindrat tillfälle till autonom utveckling,
varjämte Dardanellsunden skulle »för beständigt öppnas som fri passage för
alla nationers fartyg och handel under internationella garantier». Dessa satser
blevo sedermera samtliga allierades pemensarnma krigsmål och den förutsätt*
ning, varunder de turkiska stridskrafterna i oktober 2918 nedlade vapen. För»
en ta staterna hade emellertid aldrig gått längre än till de diplomatiska för*
bindelsernas avbrytande med Turkiet och intog till följd derav vid
fredsförhandling ma en relativt tillbakadragen ställning på detta område. Dock var
det amerikansk påtryckning, som vållade, att de allierade stormakternas
delningsavtal rörande turkiskt område till väsentlig del endast kunde förverkligas t
form av s. k, »mandat», till namnet under kontrollerande uppsikt av Nationer*
nas förbund. Enligt »pakten» för Nationernas förbund skulle
mandatinneha-varna på f. d, turkiskt område närmast stödja och bistå de där frigjorda folken,
så länge dessa ännu icke voro mogna för full självstyrelse. Själva
mandatför-delni gen kom faktiskt att bestämmas av de till namnet ignorerade hemliga
uppgörelserna, och Frankrike erhöll sålunda mandat över Syrien, England Över
Palestina oi.h Mesopotamien. Arabien hade redan under kriget fullständigt
avskilts frän det turkiska riket, och den till »konung av Hedjas» upphöjde
emiren av Mekka åtnjöt som krigförande och frednundertecknande part full
självständighet — till namnet, ty i verkligheten var han Englands vasall. Då
det vid en kritisk tidpunkt under kriget gällde att stå väl med den internatio*
nella judiska storfinansen, hade England 1917 genom den s, k,
Balfourdeklara-tionen utfäst sig att i Palestina upprätta ett »judarnas nationella hem», och på
en av de mänga konferenserna etter krigets slut anslöt sig makternas »Högsta
råd» formligen till denna utfistelse, dock med sådan precisering av begreppet
»nationellt nein», att ingen religion eller nationalitet skulle fa förhärskande
ställning i Palestina, utan att judar, kristna nch arabiska muhammedaner dar
skulle åtnjuta lika rättigheter. En på dessa grunder fotad engelsk
mandatstyrelse har sedan upprättats i Palestina. 1 Syrien sköta fransmännen förvalt*
ninuen, besvärade av dov jäsning bland detta lands arabiska nationalister. Av
Mesopotamien ha engelsmännen gjort »Konungariket Irak» med den av frans*
männen frän Damaskus fördrivne Feisal, en son till konungen av Hedjas. som
statsöverhuvud och en engekk »överkommisarie* som hans myndige radgivare.
Mot mandatformen för detta engelska övervälde råder emellertid i Bagdad
intensiv motvilja, och dess fulla genomförande har gäng pä gäng, även på
grund av tvister om rätten till exploatering av landets rika oQekällor, mast
uppskjutas. Det under världskrigets första år proklamerade brittiska protekto*
råtet över Egypten har avskaffats, men formerna för Englands tillgodoseende
av sina strategiska och andra intressen i det nu till namnet fullt oberoende
Egypten återstå ännu att fastställa.
Medan alla dessa reglerande åtgärder vidtagits rörande Främre Orientens
framtid, dröjer alltjämt det formliga fredsslutet med Turkiet. Man hade vid
ingåendet av vapenstilleståndet i Mudros hösten 19(8 försummat att vidtaga
effektiva åtgärder för den turkiska arméns omedelbara och fullständiga avväp*
ning, och det föll sig mycket svårt att fä till stånd en turkisk regering, som
både var villig att underteckna en av makterna dikterad fredstraktat och var i
stånd att garantera dess verkställighet. Dä turkiska nationalister i Mindre
Asien öppet motsatte sig den av stormakterna och deras garnison i Konstanti*
nopel helt beroende sultanens regeringspåbud, kom Högsta Rådet på den olyck-
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
