Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den svenska hjälpverksamheten i Ryssland 1921—1922, av Eric Einar Ekstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den svenska hjälpverksamheten i Ryssland
1921—1922.
Ryssland, som under normala förhållanden är en av världens kornbodar,
har vid olika tillfällen i historien drabbats av en missväxt, som försatt landet
i de största svårigheter. Den svåraste prövning, det ryska folket i detta
avseende haft att genomgå, torde den missväxt vara, som började år 1921. Icke
mindre än 36 guvernement omfattande Rysslands bästa åkerjord drabbades av
en så förhärjande torka, att endast en ringa bråkdel av det erforderliga
skördeutbytet erhölls; man fick icke ens tillbaka utsädet, långt mindre räckte skörden
till att bestrida befolkningens och kreaturens nödtorftiga behov samt till
förnyat utsäde. Enligt officiella ryska uppgifter utgjorde befolkningen i det av
missväxten drabbade området inclusive Ukraine 42,356,000 personer, varav
24,406,000 vuxna och 17,950,000 barn. Av denna befolkning hemsöktes av
hungersnöd enligt samma uppgifter 23,895,000 människor, varav 12,895,000
vuxna och 11,000,000 barn under 16 år.
Inför denna katastrof, som obönhörligen hotade en så stor del av det
ryska folket, vände sig sovjet regeringen på sommaren 1921 till den övriga
världen med en enträgen bön om hjälp. Den svenska regeringen besvarade
denna vädjan med att för den ryska hungersnödens bekämpande bevilja 500,000
kronor samt tillsatte en kommitté bestående av statsrådet, sedermera envoyén i
Hälsingfors H. Elmquist såsom ordförande, generaldirektör B. Buhre,
grosshandlare E. Hamrin, bankdirektör C. G Lagercrantz och partisekreterare G.
Möller för att samarbeta med Svenska Röda Korset, som av regeringen
mottagit uppdraget att utföra den avsedda hjälpverksamheten. Överstyrelsen för
Svenska Röda Korset å sin sida uppdrog åt sin ordforande H. K. H. Prins
Carl, landshövding Cedercrantz, medlemmarne av Överstyrelsen överste
Hultkrantz och professor Åkerman samt generalsekreteraren friherre Stjernstedt att
tillsamman med den av regeringen tillsatta kommittén planlägga och föranstalta
utförandet av den svenska understödsverksamheten i Ryssland.
Sedan det av H. K. H. Prins Carl upprättade förslaget för den svenska
hjälpverksamheten, som gick ut på att genom en till Ryssland utsänd
självständig svensk hjälpexpedition bringa den nödställda befolkningen inom ett
visst område »hjälp till självhjälp» för undvikande om möjligt av hungersnödens
upprepande inom det ifrågavarande området, vunnit gillande av den i Genève
arbetande särskilda organisationen för understödsarbete i Ryssland med
professor Nansen i spetsen, godkändes från svensk sida det av vederbörande i Genève
framställda förslaget att förlägga den svenska hjälpverksamheten till
guvernementet Samara, som då enligt officiella ryska uppgifter var det av
hungersnöden med åtföljande sjukdomar svårast drabbade området. För handhavande
inom Sverige av allt för hjälpverksamhetens utförande erforderligt arbete bildades
»Byrån för Hjälpverksamhet i Ryssland» under ledning av major Viktor Salmén,
som sedermera efterträddes av kapten Paul Isberg. Insamlingsarbetet för
erhållande av bidrag från hela landet omhändertogs av »Centrala Hjälpkommittén
för det hungrande Ryssland» med överståthållare C. A. Hederstierna såsom
ordförande och borgmästare C. Lindhagen såsom vice ordförande. Sedan ett
intensivt arbete nedlagts på åstadkommande av en for ändamålet så lämplig
utrustning som möjligt, avreste den svenska Samaraexpeditionen från
Stockholm den 2 november 1921. Expeditionen bestod då av legationsrådet E. E.
Ekstrand, chef, ingenjör E. Delin, souschef, doktor A. Wassén, läkare, herr
C. Gottlieb, intendent och förrådsförvaltare, fru G. Seth, kapten H. Molander,
herr H. von Kraemer och herr G. Cedergren, delegater för utdelning av
livsmedlen, Röda Korssystern Karin Lindskog, sjuksköterska, och herr H.
Gustafsson, sekreterare. Sedermera hava på grund av det ökade arbetet tillkommit
för längre eller kortare tid doktor Y. Skogsberg, läkare, herrar D. Belin, E.
Norlin, K. Montelius, A. Grahm, O. Hallberg, S. Sarwé och A. Sandgren,
friherrinnan W. von Engelhardt, fruarna L. Kiriline-Flach och E. Ullgren såsom
delegater, fröken E. Douglas såsom föreståndarinna för barnhemmet i Krasnijar,
Röda Korssystern Signe Edgren såsom sjuksköterska for att ersätta den i
fläcktyfus avlidna syster Karin Lindskog, och herr J. Bengtsson såsom montör för
expeditionens traktorer och motorfordon. Efter den 1 september 1922 ledes
arbetet i Samara av ingenjör R. Ullgren, som har herrar H. Molander, E.
Norlin och S. Sarwé samt fru E. Ullgren till sin hjälp, medan de övriga
expeditionsmedlemmarne återvänt till Sverige.
Den 6 december 1921 ankom den första svenska expeditionen till Samara,
och arbetet med understöd åt den hungrande befolkningen sattes genast i verket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:42:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/afa/1923/0167.html
