Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår utrikeshandel och dess läge efter kriget, av Bengt Ljungberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR UTRIKESHANDEL^ OCH DESS LÄGE EFTER KRIGET
Vår utrikeshandel och dess läge efter kriget.
Av vice direktören i Sveriges allmänna exportförening Bengt Ljungberger.
Världskriget har verkat revolutionerande i många avseenden, och ej minst
har dess inflytande sträckt sig över handelsområdet. Under denna väldiga kamp,
som strängt engagerade de ledande nationerna, fick ett litet land som vårt
andrum nog att komma ur en del av sitt stora kommersiella beroende av
Hamburg och London. Vi insågo först under kriget i huru hög grad vi för
vår försörjning kommit i beroende av andra länders köpmän, och genom kri*
gets tvång lades våra affärer gradvis om, så att vi nu kunna säga oss, att med
våra nuvarande resurser vi ej gärna kunna nå mycket längre i direkt
handelsutbyte med andra länder. Det är självklart, att många och svåra misstag hava
begåtts för att nå ett dylikt mål, och i många fall har vår iver att anknyta
direkta förbindelser med de obetydligaste och avlägsnaste marknader alldeles
skjutit över målet och naturligtvis resulterat i fiasko. Det var särskilt våra
försök att till varje pris komma åt råvaran direkt på produktionsorten, som
visade sig vara ett av våra allvarligaste misstag, ty vi togo ej tillbörlig
hänsyn till, om icke detta slag av handel i många fall låg så till, att varan kunde
köpas billigare i Europa än ute på produktionsorten. Att t. ex. köpa gummi
eller kopra direkt från Singapore innebär nämligen för ett svenskt företag ofta
stora risker, då priserna fluktuera hastigt med den påföljd, att varan vid
ankomsten till svensk hamn står mycket högre än om den tagits från
Amsterdam eller London, där tillförseln från olika råvarucentra är så stor, att en
prisreglering nedåt ofta äger rum.
De internationella bolagens korta saga.
Hur organiserades nu dessa våra strävanden till en mera direkt handel
med utlandet ? Då vi i mycket ringa grad förut ägde svenska handelsföretag
med insikt om internationella affärer, grundades en rad större bolag, som
skulle hava till uppgift att föra ut svenska varor över hela världen och i
utbyte tillföra svensk industri råvaror från produktionsorterna. Dessa bolag
Organiserade specialkontor och agenter i de flesta länder, och cheferna för dess
filialkontor gåvos vidsträckt fullmakt for att snabbt och fullständigt kunna
draga fordel av konjunkturväxlingar. De olika filialkontoren sinsemellan trädde
även i förbindelse, och denna »inter-office trade» utvecklade sig snabbt under
intryck av den allmänna haussen. Ifrån att hava ägt ett fåtal internationella
firmor, som dock i allmänhet inskränkte sig till vissa marknader, stampades
fram en internationell handelsföretagsamhet av så gott som intet. Utvecklingen
blev emellertid, som erfaret folk fruktat, alltför stark, och bakslaget kom som
en given sak. Den köpmannakår, varur ledningen för dessa olika företag
hämtades, var ej tillräckligt skolad och van vid internationella affärer, ty vårt
land är ju i handelshänseende ännu alltför ungt, och internationell handel
fordrar lång tradition att bygga på. Det ena efter det andra av de med så
stort förtroende betraktade handelsbolagen hava råkat i svårigheter beroende
på, att de män, som stodo i spetsen, ej sutto inne med den erfarenhet och
försiktighet, utan vilka egenskaper en i uppåtgående tider grundad
företagsamhet rusar mot undergång. Lika överdrivet pessimistiska som affärsmän nu
synas vara, lika överdrivet optimistiska voro köpmännen då och kastade sig
och sina foretag in i alltför stora risker förlitande sig på, att de goda
konjunkturerna skulle stå sig ännu en tid framåt. När man nu ser tillbaka på
denna gründerperiod, förefaller det emellertid, som om den bittra erfarenhet,
som då gjorts, ändock kan medföra någon nytta. Det visar framfor allt, att
vårt lands affärsmän måste specialisera sig på vissa marknader och ej söka
med otillräckliga resurser famna hela världens handel. Det finnes analoga
exempel i Danmarks och Förenta staternas handelshistoria under de senare
åren, som visa, att även på andra håll än i Sverige grava misstag gjorts. Rom
byggdes ej pa en dag^ och det fordras likaledes lång erfarenhet baserad på
personlig iakttagelse pa olika marknader, innan en internationell
affärsverksamhet kan få vind i seglen. Engelsmännen som ju stå främst i köpenskap,
hava insett vikten av att specialisera sig på vissa marknader (»India merchants,
China merchants etc.»), och de hava härigenom kunnat få ett fastare grepp
om marknaden. Jag tror, att vi måste slå in på samma väg, om vi skola
kunna möta den allt skarpare konkurrensen efter kriget, ty den, som är mest
förtrogen med en marknad, har givetvis de största utsikterna att där kunna
placera sina varor.
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
