Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår utrikeshandel och dess läge efter kriget, av Bengt Ljungberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR UTRIKESHANDEL^ OCH DESS LÄGE EFTER KRIGET
Nya vägar för vår handel.
Kriget har åtminstone delvis medverkat till, att vår utrikeshandel i viss
mån omlagts, och helt nya marknader hava öppnats för svensk företagsamhet,
under det att gamla betydande avsättningsområden genom krigets följder sa
gott som avkopplats. Jag tänker närmast på Tyskland, som fordom var en
stor kund, men som under de senare åren genom sin försämrade valuta starkt
minskat sina inköp. Dessa, som under 1920, om hänsyn tages till
kvantitetssiffrorna, torde hava uppgått endast till hälften av den normala införseln från
Sverige före kriget, hava sedan ytterligare sjunkit genom den importpolitik,
som numera tillämpas i Tyskland. Beroende på frånvaron av handelstraktat
med detta land måste Sverige för närvarande finna sig i, att Tyskland har
lagt importförbud på de flesta varor, som trots valutaförsämringen med fordel
skulle kunna hämtas från Sverige. Bland våra större exportartiklar till
Tyskland återstår för närvarande praktiskt taget bara järnmalmen. Samtidigt hava
vi måst finna oss i att översvämmas av billiga tyska varor under de senare
åren? som ställt vår egen industri i ett mycket prekärt läge. Nu synes
lyckligtvis den värsta tiden vara över, och inom flera branscher har den svenska
industrien kunnat återhämta det försprång som tyskarna vunnit.
En annan viktig förändring i vår utlandsbandel är den ryska statens
politiska sammanstörtande och därmed följande ekonomiska konsekvenser. Den
viktigaste företeelsen därvidlag är den ryska utrikeshandelns förstatligande,
varigenom våra affärer med detta land centraliserats till tvenne officiella ryska
myndigheter i Stockholm, nämligen handelsdelegationen och järnvägskommissionen.
Oaktat behovet av industrivaror av varje slag är enormt i det nuvarande
Ryssland, kan helt naturligt ett så desor^aniserat och utarmat land ej köpa
annat än högst begränsade mängder, och var export dit har, jämfört med ett
år som 19x3, gått ned högst betydligt. De av ryska handelsdelegationen i
Stockholm under tiden mars 1920— maj 1922, gjorda inköpen i Sverige torde
belöpa sig till något över 50 miljoner kr., ocb ett lika stort belopp torde komma
å järnvägskommissionens räkning. Jämfört med siffran för 1913, 32 miljoner
r., då kronan hade minst dubbelt sä högt köpvärde som unaer nyssnämnda
tidsperiod, måste det alltså konstateras en betydlig nedgång i våra affärer med
denna viktiga marknad. Vi kunna emellertid med tillfredsställelse konstatera,
att vårt land fått en jämförelsevis mycket stor andel i de nu begränsade inköpen
från Ryssland, och om även under senare delen av 1922 en stagnation förmärkts
i vår export till Ryssland av olika slags industrialster, hava vi dock säkerställt
för de närmaste åren en betydlig lokomotivleverans, som torde komma att väga
tungt i vår handelsbalans med Ryssland. Av kontrakterade 500 lok hava högst
x/3 levererats, när detta skrives. Vår import från Ryssland, som 1913 uppgick
till 29 miljoner kr., har sjunkit till praktiskt taget ingenting om man
undantager några båtlaster lin av gamla inköp, skeppade under 1921. Förut utgjorde
spannmål det största inslaget i vår ryska import, varefter följde oljekakor,
mineraloljor, cigarretter, aspvirke, lin och hampa. Av dessa varor torde Ryssland
väl för närvarande främst kunna avvara lin och hampa, men beroende på
dåliga transportförhållanden kan man ej vänta en normal import ännu. Det
är emellertid att hoppas, att den nyorientering, som för närvarande synes äga
rum inom ledande kretsar i Ryssland, och som tyder på en förstående
hållning vis-à-vis det privata initiativet, skall så småningom kunna leda till en
uppryckning av Rysslands näringsliv och därmed skapa förutsättning för ett
livligare handelsutbyte med bland annat vårt land.
Bland marknader, som på grund av kriget till stor del gått förlorade for
den svenska industrien, är att märka Balkanstaterna, där trycket från
Tyskland och Österrike och den nya framåtsträvande industristaten Tjeckoslovakiet
varit alltför starkt, för att vi skulle kunna återvinna vår relativt goda position
under kriget. Ett undantag utgör dock Rumänien, där vi tack vare var
tänd-sticksexport hade sexdubblat vår exportsiffra 1920 i jämförelse med 1913. Någon
statistik föreligger tyvärr ej för 1921, men det är bekant, att större kvantiteter
svenska galoscher gatt ut till Rumänien under detta år, och vår handelsbalans
till detta land torde därför fortfarande vara mycket gynnsam. Med Grekland
syntes utsikterna synnerligen lovande, sedan detta land genom kriget erhållit
betydande landutvinningar och ökat kommersiellt inflytande i Mindre Asien.
Vår export tog även ett mycket hastigt uppsving 1920 men har under senare
tid gått ned högst betydligt beroende pa i Grekland vidtagna import- och
valutarestriktioner i anledning av det dåliga finansiella läget därnere. Tyvärr
synas nu utsikterna efter Greklands nederlag mot Turkiet ej bliva synnerligen
gynnsamma under det närmaste året. I Bulgarien och Serbien har vårt land
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
