Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt silver, av fil. d:r Gustav Upmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17x6, men blev då, liksom Thé
allmännare.» ....
Redan tio ar tidigare (1706) hade
såsom mästerstycke inom Stockholms
guldsmedsämbete gjorts en kaffekanna,
och sedermera under hela 1700-talet
blev en kaffekanna (någon gång en
tekanna) det vanliga mästerstycket
icke blott i Stockholm utan även i ett
flertal andra städer i Sverige.
Det var framför allt sedan den
från Frankrike härstammande
rokokostilen inemot och omkring 1700-talets
mitt blivit den allenahärskande
modestilen som silversmidet här i landet
beträffande dessa fbremälsgrupper nådde
en hög grad av fulländning, och det
icke blott i huvudstaden och några
andra större städer, utan även i mänga
småstäder som t. ex. Borås, Eksjö
m. fl. Rokokostilens karakteristiska
svängda, bukiga former göra sig
synnerligen konsekvent gällande i de
mänga olika slagen av servisföremäl som
förekomma; drivningstekniken firar
verkliga triumfer, vare sig det äi fråga
om corpusarbetenas svängda åsar eller
den, oftast naturalistiska dekorationen,
vars ciselering likaså utmärker sig för
en hög grad av fulländning.
Redan på 1770-talet, då rokokons
välde ännu i stort sett hr obrutet,
märkas på silversmidets liksom på
åtskilliga andra konsthantverkliga områden
de första tecknen till att en ny stil,
den gustavianska, är i antågande;
givetvis var det även vid denna
stilövergång den franska smaken som vårföre
bildande; den nya stilskiftningen
medförde först att rokokoornamentiken
uppblandades med från Louis XVI-stilens
formförråd hämtade motiv såsom
kors-lindade bandstavar, pärlstavar,
regelbundet upphängda guirlander o. dyl.
och slutligen att föremålen i sin helhet
erhöllo den nya modestilens rakare och
nyktrare, från antiken hämtade
huvudformer: rokokotidens svängda
päron-formiga kaffekanna efterträddes av det
gustavianska tidevarvets cylindriska;
den bukiga soppskålen eller
sockerskrinet efterträddes av urnformiga
pjäser, de sirligt svängda
rokokoljusstakarna av kolonnformiga dylika o. s. v.
I stort sett kan man säga att
1770-talet är det årtionde, under vilket den
gamla och den nya stilen förekomma
sida vid sida, ofta till och med på
samma föremål. 1780—1790-talen äro
det höggustavianska skedet, 1800-talets
början det sengustavianska
Louis XVl-stilen, som bröt
rokokons välde, hade utgått från antiken
som förebild; utvecklingen förde till
ett allt mera konsekvent upptagande
av antikiserande former, förde från
gustaviansk stil till empir.
Servisföremålen, särskilt de som
höra till kaffe- eller teservisen, voro
fortfarande de förnämsta uppgifterna
för silversmedernas verksamhet. Under
det att det gustavianska tidevarvets
alster bära den piägel av 1’ancien
régime, som i allmänhet utmärker
tidens konstslöjd, en prägel av elegans
och finess, så utmärker sig empirsilvret
för en viss tyngd och okänslighet, trots
de gemensamma antika förebilderna.
En for svenskt silver karaktäristisk
grupp av föremål, som bibehåller sin
karaktär under alla stilperioderna
alltifrån barocken ända fram till mitten
av 1800-talet, äro de s. k.
»bondebägarna». Dessa bägare, som under den
äldre tiden voro rakt koniska. senare
mera svängda, tillverkades i tusental
och synes i allmogehemmen hava i
popularitet efterträtt skedarna; jämte
de stora bägarna äro även att märka
smärre dylika, tumlare och koppar med
eller utan öra.
Från och med x 800-talets mitt gick
guldsmedernas yrkesskicklighet tillbaka
och det svenska silvret erbjuder därför
ej längre samma intresse.
Empirsti-len inledde en period av
stilefterbild-ning som fortsatte genom många
årtionden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
