Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt silver, av fil. d:r Gustav Upmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dade traditionella formerna. Bland de
föremål som nu ofta som gåva av
förmögna församlingsbor skänktes till
kyrkorna märkas utom nattvardskärl
nu även dopskålar eller dopfat.
1600 talets förra del blev en tid då
vårt land på ett helt annat sätt än
forr trädde i förbindelse med
kontinenten, något som pä ett avgörande
sätt inverkade på bostäder och
dräktskick, på konsthantverk och stil.
Otaliga föremål av utländsk tillverkning
inkommo till Sverige genom köp eller
som krigsbyte. Konsthantverkarna,
icke minst guldsmederna voro ofta av
utländsk, företrädesvis tysk härkomst;
de utifrån inkomna föremålen
efterbildades.
Den första stora glansperioden i
det svenska konsthantverkets historia
under nyare tiden inföll emellertid
under 1600-talets senare del, det
karolinska tidevarvet.
Om de rikt graverade förgyllda
praktskedarna äro utmärkande for
1500-talet, så kan man säga att de stora
cylindriska dryckeskannorna äro de
för 1600-talets svenska silversmide
karaktäristiska pjeserna, och om gravyren
är 1500-talets mest omtyckta
dekorationsteknik när det gäller silvret så är
det under 1600-talet och särskilt under
det karolinska tidevarvet drivningen
som är den mest omtyckta
dekorations-tekniken. I detta avseende kunna de
svenska 1600-talsguldsmederna väl
upptaga tävlan med de främsta tyska
mästare; och innan de svenska
stämplarna blivit tolkade hava svenska
arbeten ofta fått gälla för tyska.
De för 1600-talet utmärkande
dryckeskannorna äro av tvä huvudtyper:
den höga smala cylindriska kannan på
profilerad fotkant, som är den äldre
typen och i regel tillhör 1600-talets
förra hälft, och den lägre, bredare
likaledes cylindriska kannan med tre
vanligen kulformiga fotter. Denna
sistnämnda, som är den speciellt svenska
typen av dryckeskanna tillhör
1600-talets mitt och senare del men lever
kvar ännu ett gott stycke in på
1700-talet. Vanligen är kannans kropp slät,
locket prydes stundom av en i dess
mitt infälld medalj, som ofta är
omgiven av en graverad bladranka, de
tre kulföttema äro fästade vid kannan
med stora bladliknande fästen stundom
synnerligen e’egant dekorerade, med
ornament eller hela små figurscener. —
Jämte de släta kannorna förekomma
även dylika med drivna ornament,
figur-scene etc. kring livet. Även locken
äro stundom drivna eller också belagda
med stora runda plattor med drivna
figurscener.
Synnerligen utmärkande för det
karolinska tidevarvets praktfulla silver-
smide och särskilt for dess förnämliga
drivningsteknik äro de stora ovala
pryd-nadsfaten samt vissa for kyrkligt bruk
avsedda föremål, särskilt vinkannor och
ljusstakar.
De ovala faten utfördes efter tyska
förebilder av guldsmeder i ett flertal
svenska städer, särskilt Stockholm,
Nyköping och Norrköping i allmänhet
under 1600-talets sista och 1700-talets
första årtionden. Vanligen upptages
fatets mitt av en figurscen och kanten
av blommor, frukter och blad samt
stora fasanliknande fåglar; det figurala
är ofta misstecknat, det dekorativa
däremot synnerligen elegant utfört.
Samma dekorationsmotiv, blommor,
frukter och stora fåglar som å de
nyssnämnda faten förekommo även pä de
nämnda ljusstakarna, där såväl den
stora profilerade foten som det
spiral-räfflade skaftet och ljuspipans
manschett äro prydda i rikt drivet arbete.
— Kyrksilvret i övrigt var under denna
tid liksom tidigare utfört i de
traditionella formerna. Särskilt
vinkannorna gåvo ofta an edning till rik
praktutveckling, när den päronformiga
kroppen pryddes med drivna bladornament
och ofta förgylldes.
Av det franska stilinflytande, som
i övrigt under Louis XlV-perioden gör
sig sä kraftigt gällande pä hela det
europeiska konsthantverket, märkes i
fraga om det svenska silversmidet
under det egentliga barocktidevarvet
jämförelsevis icke mycket. Det är först
mot slutet av denna period som detta
blir fallet: Bérain ornamentiken satte
bestämda spår på svenskt silver under
1600-talets slut och 1700-talets början,
ända långt in på 1700-talets tredje och
fjärde årtionden.
Ar 1720 gjorde A. Wall i
Stockholm ett mästerstycke, en tekanna,
som enligt guldsmedsämbetets
protokoll väckte uppseende bland
ämbets-biöderna. Denna tekanna(sid. 135),som
nu tillhör de v. Hallwylska samlingarna
i Stockholm, är rent fransk i
formgivning och dekoration; och från och med
denna tid är det franska inflytandet
pa vår guldsmedskonst tämligen
kontinuerligt, även om det liksom tidigare
stundom förmedlades genom de tyska
yrkesbröderna eller genom tyska
kopparstick.
Under det att pokaler, bägare och
dryckeskannor voro de för 1600-talets
silversmide mest representativ •
pjäserna, voro föremål hörande till
kaffe-och teservisen, kaffe och tekannor,
gräddsnäckor och sockerskrin jämte
övriga servisforemål utmärkande för
1700-talet. — I den bekanta boken
Tes-sin och Tessiniana läses följande:
»Sedan 1721 började Luxen hastigt
tilltaga. Caflfé var likväl inkommet i bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
