Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk fruktträdsodling — några historiska data, av redaktör Set Poppius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha sina risker: antingen fick man
ömtåliga sorter eller också helt andra [-sorter]-] {+sor-
ter]+} än de rekvirerade. I stället
rekommenderade han anläggandet av
egna privata trädskolor, ty »då får
man sina träd från spädaste åldren
tilvanda vid den luft och den jordmån,
hwaruti de sedermera skola växa, och
då är man ock mästare öfwer, at
genom flitig ympning förse sig med
hu-rudana fruktsorter man hälst
åstun-dar». Bergius gav även utförliga
anvisningar beträffande dylika
trädskolors anläggning, olika
ympningsmetoder o. s. v. Vilket inflytande Bergius’
propaganda kan ha fått i vårt land
för den närmaste framtiden, är väl
svårt att nu avgöra. Att mångt och
mycket av vad han lärde ut, var
sedan sekler känt hos oss, är
odiskutabelt. Bl. a. ha vi i behåll en
hus-hålls-Bok från år 1683, författad av
pastor Isac Erici, i vilken man
återfinner mycket utförliga redogörelser
för olika sätt att ympa träd. Men
utan allt tvivel har Bergius oförtrutna
agitation för en allmännare
utbredning av fruktträdsodlingen haft sin
betydelse för denna odlingsgrens
utveckling i vårt land. Ett mera
omfattande försök i den av Bergius
angivna riktningen gjordes år 1825 av
brukspatronen K. F. Waern på
Bal-dersnäs, som under ett helt decennium
från nämnda år utplanterade närmare
4,000 fruktträd ej mindre på
huvudgården än även på samtliga under
denna lydande torp. Och allteftersom
seklet skred fram, nåddes sakta men
säkert det av Bergius åtrådda målet.
Rörelsen måste tydligen ha haft sina
intensiva förespråkare, ty i mitten av
1800-talet hade den gripit så omkring
sig, att även kommunala myndigheter
och statliga lanthushållsorganisationer
intresserade sig for densamma. Det
finnes en minnesanteckning från
Jäns-bo socken om att kommunalstämman
någon gång på 1860-talet lät utdela
fruktträd till sockenborna. Gäsene
härads skogshushållningssällskap
utdelade år 1878 fruktträd och
bärbuskar, och år 1872 hade Älvsborgs läns
hushållningssällskap beviljat anslag
till trädgårdsodling. Och då hade
Kronobergs läns hushållningssällskap
redan år 1862 föregått med ett ännu
vackrare föredöme genom att inrätta
en plantskola utanför Växjö, som med
tiden utvecklade sig till en riksbekant
anläggning med leveranser till olika
delar av landet, Men dä hade Växjö
också i många år varit en centralort
för svensk frukthandel, en rangplats,
som denna stad bibehållit ända in i
våra dagar. Fruktmarknaden på Växjö
torg var rätt omfattande redan på
40-talet, och på 70-talet hade den fått ett
sådant uppsving, att den lockade
uppköpare frän skilda delar av landet,
vilket vittnar om att intresset för
frukt-trädsodling vid denna tidpunkt var
mera allmänt utbrett. Härtill torde i
hög grad ha bidragit tillkomsten
under 60-talet av
länsträdgårdsmästare-institutionen, och den fortsatta
utvecklingen befrämjades dels av
hushållningssällskapens pekuniära understöd
dels av förtjänstfulla impulser från
privata sammanslutningar, främst
Svenska Trädgårdsföreningen och i senare
tid i hög grad av Svenska
Trädgårdsodlareförbundet, vilket sistnämnda är
1920 ombildades till Sveriges
Pomolo-giska Förening. Denna
sammanslutning har genom sina insiktsrika
uppslag varit av stor betydelse för svensk
fruktträdsodling. Den har bl. a. gjort
svensk frukt känd och uppskattad
genom anordnandet av årliga
fruktutställningar, och genom sin propaganda
har den alltmer vidgat marknaden for
inhemsk frukt trots den starka
utländska konkurrensen. I föreningens lista
över för odling på olika platser i
landet lämpliga fruktsorter ha de svenska
fruktodlarna fått i handom en god
vägledning i sitt arbete. Denna
sortlista uppdelar hela landet i fem zoner
med hänsyn till vunna erfarenheter
om olika trädsorters klimat- och
jord-månsfordringar, användbarhet för
husbehov och avsättning o. s. v.
Även om man i våra dagar kan
tala om en allmännare utbredning över
hela landet av fruktträdsodlingen, kan
man dock peka på vissa centra, där
denna odlingsgren särskilt
intensifierats. Sålunda har Mälardalen stadgat
anseende för sina fruktskördar. Mera
kända odlingsplatser i denna bygd
äro Experimentalfältet, Österås,Grönsö,
Gripsholm, Mälsåker, Rossvik,
Tyn-nelsö. Ekenäs, Sickelsjö, Frösåker,
Målhammar och Tidö. Många av de
östgötska herrgårdarna tillhöra våra
förnämsta fruktträdsodlingar. Grenna
har vidsträckt rykte för sina päron,
Jönköpingsbygden för sina
körsbärs-odlingar, som fournera så gott som
samtliga plantskolor i landet.
Gotland och Blekinge äro sedan gammalt
välkända odlingsplatser. I Kronobergs
län är särskilt Urshultsbygden en
typisk fruktortsbygd, ofta kallad
Sveriges fruktbod. De skånska
storgårdarna höra också till våra mera bärande
fruktträdsodlingar. Särskilt gott rykte
i detta avseende åtnjuta trakterna kring
Kivik, Karanäs, Villands—Vånga,
(Hel-mershus), det sortrika Alnarp och
längre mot nordväst Båstad. Utmed
västkusten ligga flera utmärkta centra
för odling av fruktträd; Småryd,
Fröl-linge, Norrviken (särskilt känt för sina
stora hasselodlingar), Apelryd, Ynge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
