Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till altaret sågs folket tränga,
Och folkets häpenhet var stor,
En ljungeld genom templet for,
Gudasvaret det blef: hänga!
Hvar en gick nu förvånad bort,
Och mången mumla, ganska illa,
Att svaret var så hjertans kort,
Man grubblade på flere sätt;
Men måste sluteligen gilla,
Att det ändå var ganska rätt.
Till slutet jag beklaga får,
Att ingen ting vid lianden gifvit,
Om konungen, som jag beskrifvit,
Regerat uti många år.
Så mycket likväl skrifvet står,
Att fast han mycket godt bedrifvit,
Var dess regering ändå svår.
Så här i dödligheten går,
Att för välgerningar och möda
Ar otack all den lön man får;
Och knappast rättvisan förmår
Att ge berömmet åt de döda.
Det likväl ej förkastas bör
Att på sin mull beprisad blifva,
Men vill man mig ej loford gifva,
Förr än i Ilerranom jag dör,
Så skall jag vid mitt sista skrifva,
Att det mig lika mycket gör.
Bland de mot befälet i Finland rigtade tryckta och
mycket omtalade skrifterna voro följande två de ryktbaraste:
l:o Erinringar till de missnöjde i landet, tryckt i Stockholm
1789, hvilken enligt någras uppgifter troddes författad af då
varande biskopen i Linköping Lindblom (?). 2:o Aftryck af
ett från Finland ankommet bref af den 14 Sept. 1788
angående åtskilliga stämplingar, samt hvad som hände vid
Fredrikshamns belägring; tryckt i Göteborg hos Norberg 1788
och genast eftertryckt i Stockholm. Skriften är full af
obevisade och orättvisa anklagelser och har blifvit föremål för
skarpa och dräpande vederläggningar; hvilka likväl hvarken
Fryxell, Bidrag till Sv. hist. H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
