Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den verkande kraft, som konungamagten, oaktadt en
öfver-vägande myndighet hos lagstiftande och magtegande ständer,
af flere orsaker egt. En ny grundlag1 utsträckte derpå samma
magt så långt, att få rättigheter och ännu färre medel till
deras försvarande för folket och dess fullmägtige återstå.
Hvar och en svensk mans rätt att motstå och afvärja
samt till deras verkan för nu och framtiden förekomma och
hindra regentens olagliga inkräktningar på den återstående
ringa delen af folkets frihet är väl i alla tider och vid alla
tillfällen lika så öppen och oemotsäglig, som det är ostridigt,
att regeringsformen är en öfverenskommelse och afhandling
emellan konung och undersåtare, hvilken, om den ock skulle
anses lika förbindande på folkets som på konungens sida,
äfven bör vara lika fredad för begges öfverträdelser. Men
konungamagtens stora öfvervigt gör utöfningen deraf svår,
äfventyrlig och nästan omöjlig. Enväldig styrsel öfver allt
hvad till rikets försvar och hushållningsverk hörer, oinskränkt
befäl öfver krigsmagten, rättigheten att efter godtycke utdela
tjenster och belöningar, vidsträcktare inblandning i
lagskip-ningen, bristande myndighet hos rådet och rådkammarens
derigenom förlorade anseende; — allt detta med mycket
mera af samma art lägger så starka band på hvar och en
enskild undersåte, att föga några oförrätter kunde jemföras
med faran att resa liufvudet mot en magt, af hvilken han
så lätt kan krossas. När härtill ännu kommer, att det enda
tillfälle till att inför tronen frambära nationens allmänna
röst, nämligen riksens ständers sammankomst pä en allmän
riksdag, endast och allenast beror på konungens välbehag;
att de följaktligen icke oftare sammankallas, än
konungens eget intresse det fordrar, och han tror sig ega
tillräckliga medel att göra deras missnöje kraftlöst, och att
större delen af deras öfverläggningar dessutom äro inskränkta
inom de ämnen, konungen behagar dem förelägga: — så
är slutsatsen otvifvelaktig och lätt funnen: att ingen annan
motvigt emot en förtryckande och öfver sina gränser
utvidgad konungamagt nu gifves, än en förfördelad och uppretad
nations eniga och samlade styrka, om och när den på ett
eller annat sätt kan eller får samlas. Att åter denna styrka
med full rätt kan och bör användas till grundlagarnas, fri—
1 1772.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
