Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— »Visst ej» sade Liljensparre, och ifrån den stunden var
Anckarström af polisen uppmärksammad.
Omsider nedbärs konungen i sin vagn, som vi
vakthaf-vande och näst oss flera hundra tillgifna till fots omgåfvo
under det sorgliga tåget upp till slottet. — Min
kommende-ring eskorterade.
Vid framkomsten yttrade konungen sin vilja att ligga i
paradsängkammaren i öfre våningen, der han icke sedan
sitt biläger hade legat.
De, som hade medföljt, inträdde utan afseende på
etikettsregeln. — Efter en stund tillvinkade konungen mig att
bortmana dem. — Engelska ministern, en af de kallaste män,
jag någonsin känt, störtade fram till sängen, knäföll,
kysste konungens hand och öfverhöljde den med sina tårar.
Följande morgon mellan 8 och 9 gick jag, kunskapsgirig,
upp i poliskammaren och fann der Anckarström frukosterande
i ett hörn. — »Se der gerningsmannen!» sade Liljensparre.
Han hade tidigt sammankallat stadens bössmeder och
förevisat dem pistolerna, hvilka Kauffman, lifregementets bössmed
genast igenkände såsom nyligen af honom iståndsatta åt
kapten Anckarström, och denne hade bekänt.
När jag återkommit till kungen, berättades honom
upptäckten af en af de tjenstgörande. Med en skarp blick sade
kungen; »visste ni, om jag ville känna min mördare? Helt
visst har han medbrottslige. — Jag förbjuder, att de mig
nämnas.»
När kallbranden inträdt och döfvat plågorna, blef
konungens besinning än lugnare och fullständigare.
Den 28 om aftonen berättade mig konungens förtrogne
kammartjenare Robert följande: — »I förmiddags lät konungen
tillkalla hertig Karl. — Alla närvarande tillsades att
af-lägsna sig; jag allena fick qvarstanna, och konungen
tilltalade hertigen så här: »Emot min vilja har jag förnummit
min mördares namn. — Gerna ville jag, att han benådades,
— dock vet jag omöjligheten, och att han måste dö. — Men
hans medbrottslige — jag har velat ignorera dem, men
ofelbart har han många — dem benådar du til 1 lifvet —tillsvärj
mig det!» Hertigen badade i tårar, gjorde ifriga
föreställningar emot sådan mildhet. »Karl», — vidtog konungen, »jag
vill det, din konung befaller dig, din broder beder dig derom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
