Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Resignationens tidehvarf (1875-1810)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans låga förtär det förgängligas tvång;
Och döljes af moln planeternas gång,
Ditt ljns är din stjema i striden.
Snart hinner dig natten, lycklig och lång,
Och med henne den lagrade friden.
Den himmel och afgrund bär i sitt bröst,
Har nog af sig sjelf och behöfver till tröst
Blott grafven. *)
Vi återgå till tidehvarfvet 1795—1810. Der
hördes hos oss ljuden, ej blott af en försakande
stoicism, utan ock af en njutningslysten
epiku-rism, hvilken, kastande bakom sig alla tankar
på framtid och samhällsförbättring, sjöng med
Valerius:
Hvad bryr jag mig om politiken?
Jag håller med kyparn konselj. **)
Stundom voro väl tonerna sjelfsvåldiga, till
och med råa, men ofta andades de en mildhet,
ett behag, som kunna jemnföras med Horatii
skönaste oder. Fosforisterua hafva prisat
Bellmans bacchanaliska yra, såsom dryckesvisans enda
passände tonart, och å andra sidan fördömt
säll-skapssångerna från 1795—1810, derföre, att dessa
innehöllo ett moraliskt, ett sentimentalt element.
Olikheten var ock ganska stor. Bellman
betraktade lifvets och nöjets förgänglighet antingen med
rusets yrande förblindelse, eller med den slags
förtviflan, som känner en vällust i att störta sig
*) Poét. kal. 1812. Tredje uppl. s. 40.
**) Valerii Vitterh. arbeten 9—17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
