Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Resignationens tidehvarf (1875-1810)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af A. G. Silfveretolpe;–-och i sednare
hänseendet Parodien öfver Leopold» predikare och
Sopan om den snåle presten af A. G.
Silfver-stolpe, Skaldebref till en Stoekholmsfru af
Kullberg, Tacksägelse för pensjon af Lindegren m. fl.
Dessa skrifter, så väl de allvarsamma som
skämtande, voro af stor förtjenst och blefvo, jemnte
många sina likar, lästa och beundrade öfver hela
landet.
I allmänhet, och just genom sin starka,
stoiska beståndsdel, var svenska litteraturen 1795
—1810, ehuru mindre lekande och snillrik, dock
betydligt renare, allvarligare och ädlare än
under Gustaf den tredjes och Kellgrens tidehvarfc
Franska revolutionen hade gjort sitt djupa, varnande
intryck, här liksom annorstädes. Dessutom var det
en stor skilnad mellan båda skaldefädernas
naturer. De hade hvardera sitt företräde; Kellgren
i snille, fantasi, qvickhet, ledigt språk och ledig
versifikation; Leopold i allvarligare, sedligare
hållning, samt i en högtidligare, ehuru stundom
något konstlad prakt i både diktion och
versi-fikation.
Inom epikens område mägtade svenska
sångmön lika litet under denna, som under föregående
och närmast efterföljande tiderymd, frambringa
något verk, som i högre grad vann allmänhetens
tycke. Men den inhemska dramatiken höll
der-emot på att utveckla sig i en, om icke bättre,
dock annan rigtning än.förut. Lindegrens arbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
