Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Resignationens tidehvarf (1875-1810)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten blefVo med stort bifall uppförda; men snart
derefter af fosforismen bedömda med mycken
skärpa. Författaren dog inom kort, och
skalde-artens utbildning hejdades. Det var med fa,
undantag först tjugufem år derefter, som man
återigen fick se svenska skådespel framträda på
svenska skådeplatsen.
Fosforisterna hafva, om sina närmsta
före^-gångare, litteratörerna 1795—1810, fällt ganska
hårda domar; nämligen, att de nästan alla
saknat poétisk kallelse och omdöme; — att svenska
vitterheten före 1809 tillbaka till 1789, ja ån
längre tillbaka var ett torrt, ofruktbart och dödt
fält, *) en sofvande Bethesda dam##) o. s. v.
På grund af dessa beskrifningar, har samma dom
sedermera ej sällan blifvit upprepad af sådana
personer, som sjelfva icke fullständigt känna
ifrågavarande tidehvarf, icke ens fosforismen sjelf under dess
första årtionde, dess egendomliga och egentliga
verksamhetstid. Författaren af dessa rader har med
ungdomlig förtjusning läst och sjungit först
leopold-ska tidens och sedermera fosforismens
skaldestycken. Nu trettio, snart fyratio år efter
stridens slut kan han ej finna annat, än att
fördömelsen öfver den förra var i mycket orättvis.
Kasta t. ex. en blick in i den ifrågavarande
tidens poetiska kalender: Sommarpromenaden 1793
*) Sv. Litt Tidn. 1819, 436.
**) Sv. Litt. Tido. 1815, s. 691—696.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
