Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Tvisten om schellingska filosofiens förmåga att ”bevisa kristendomens mysterier”, samt besvara menniskoandens olösta frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter det,*) förutsätter redan enheten; ty Gud,
som det absoluta väsendet, blifver ej först, utan
år af evighet. I detta afseende år han Gu$,
fader, alUings skapare, från hvilken allt kommer
och Ull honom återvänder. Denna motsägelse
löses endast på det sätt, att de, som ömsesidigt
förutsätta hvarannan, i sjelfva verket äro ett.
Chtd försonaren är ett med fodren och åter ett
med verlden, genom den Helige Anda, genom
hvilken menniskan tiMegnar sig försoningen. Den
heliga läran om tre personer i en gudom är i
religionen absolut nödvändig. Gud år af evighet
— Fader — all varelses källa. Men det är han
sjelf som utgifvit sig i ändUghetenr i sin enfödde
Son, ett med Fodren och den Heliga Anda,
hvilken af dem utgår. Gud, Sonen, år medlaren,
genom hvilken allting gjorde äro, Guds beläte i
den ändliga naturen, sjelf Gud. — Atterbom
framställde en annan förklaring: Tor, Solen,
symbolen af Gudomens manliga princip, ljuset eller
förståndet, söm befruktar naturgrunden eller den
ursprungliga fantasien, förmäler formen med
väsendet och derigenom är den reala skapelsens
upphof Såsom mellanlänken • af den ideala och
den sinnliga verlden, hvarföre han ock sägs vara
Allfaders och Jordens Son, är han
denimen-niskoskapnad uppenbarade Guden, medlaren
mellan Gud och menniskan, försonam hos våra för-
*) S. st. 1. 5. s. 189. Jfr 1. 5. s. 112.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
