Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fosforismens förhållande till den praktiska kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gra bland de öfriga vidhöllo den ny-romantiska
vanan. Att Palmblad i sina romaner någon gång
råkade in på nämnde afväg, är bekant, också
genom skriften Om den Usla Litteraturen.
Dahlgren tillät sig äfvenledes söka bifall hos älskarne
af dylik vitterhet; och gick dervid så långt, att
han blef å ämbetets vägnar varnad, hvilket
bidrog att öka hans gamla fosforist-ovilja mot
förmannen J. O. Wallin. Hammarsköld utgaf ännu
så sent som 1821 sin novellsamling: Sju timmar
på Fittja, hvilken ådrog honom till och med
partivännernas tadel. *)
1 denna punkt af den kristna sedeläran
torde således gamla och nya skolan kunna
tämligen jemnt qvitta med hvarandra. Till bådas
heder bör dock nämnas, att de genom ingripandet
af renare naturer förädlades mer och mer, den
gamla genom Franzén, A. C. Kullberg, A. G.
Silfverstolpe och Wallin, den riya genom Geijer
och den härutinnan till sjelfmedvetande komne
Atterbom.
I andra hänseenden utfaller deremot
jemn-förelsen på annat sätt.
Rationalisterna, filantroperaa,
upplysningsmannen, ehuru i dogmatiskt hänseende ofta och
mycket heterodoxa, lifvades dock i flere fall af
den praktiska kristendomens ande; i synnerhet
derutinnan, att de med brinnande nit sökte åt
*) Sv. Litt. Tidn. 1821, s. 401.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
