Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda anmärkningar om tidehvarfvet efter 1840 - Religiösa och kyrkliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Absolut taget är religionsfrihet den högsta,
den förnuftenligaste form för det religiösa lifvet,
liksom sjelfstyrelse, för det politiska. Men bådå
förutsätta, hvar i sin väg, en hög grad af
bildning, sans och rättskänsla. Det teoretiskt
bästa är ej alltid det bästa i praktiken.
Omständigheterna göra, att komparativen, ja positiven
stundom är bättre än superlativen.
Religionsfrihetens förverkligande blir i Svergé
svårare än på de flesta andra ställen; ty i få
länder på jorden ha stat, kyrka och folk så
hopväxt. Våra minnen från Gustaf Wasa, Karl
den nionde, Gustaf Adolf, samt Karlarna den
elfte och tolfte hafva sammansmält Sverge med
lutherska bekännelsen och gjort den sednare till
vår national-religion och Sverge till denna
religions målsman. En närmare’ förbindelse mellant
stat och kyrka finnes knappt ’i historien, förr än
man kommer tillbaka till’ hedna-folkens
special-och national-religioner.
Hvad som är svårt, är likväl icke omöjligt.
Men hvad som är icke blött svårt, utan
alldeles omöjligt, det är att längre afslå det
vaknade religiösa lifvets anspråk på frihet, på
utrymme; häldst anspråket är just den sanna
protestantismens.
Dennes grundsats var nämligen, att en hvar
skulle kunna säga: jag vet, på hvem jag tror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
