Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Visst tycker jag mera om det goda, än om det
stränga,” sade Alfred. Men om Gud är si god,
hvarifrån komma då straffen, och allt elände på jorden?”
”Jo just från menniskornas motsträfvighet och
kärlek till det onda,” sade Amalia. ”Solen rår ju ej
för om ögat år sjukt, och lider af dess sken. Icke
heller att den sidan, jorden vänder bort frin solen,
blifver mörk. Si var det icke Guds vilja, att Adam och
Eva skulle drifvas ur paradiset, utan en gifven följd
af deras olydnad och öfverträdélse. Men allt detta skall
Prosten bättre låra dig.”
”Jag hör det gerna af dig, syster!” sade Alfred
med en vekare och allvarligare röst. ”Men omöljligt
kan jag fatta, huru det var en allsmåktig Gud
möjligt att sjelf nedstiga på jorden, blifva menniskorna
lik och lita korsfåsta sig af dem”.
”Prosten har sagt”, svarade Amalia, ”att den,
som kunde fullt försti detta, skulle sjelf vara Gud.
Dock tror jag, att du snart inom dig skall erfara
nigot, som bättre än mina ord vittnar om att Prostens
ord åro sanna, att de tillfredsställande förklara
förhållandet till Gud, och huru Han uppenbarar sig. Hvar
och en troende får på nytt erfara Hans ankomst, ej
mindre underbar, då den sker i menniskans inre, äij
då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
