Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då den skedde i synlig måtto på jordett. Ser du,
Alfred — det der stora, skyhöga päronträdet — hur har
det kunnat växa upp af en sådan liten svart kärna,
som dem vi finna till myckenhet i dess frukter?’’
”Så du frågar — det är ju en vafil ig sak”,
svarade Alfred.
”Mycket annat är lika och än mera vanligt,” sade
Amalia, ”och ändå begripa vi det icke. De täfrde tro
sig väl veta huru det går till vid sådana alldag-liga
under, som solens upp-och nedgång och dylikt; men de
kunna ej visa lifvet och kraften, som uppehålla det hela.
Huru skulle vi då kunna begripa himmelska ting!”
Så tvistade och samtalade syskonen ofta, och Amalia
fick lyckligtvis alltid rätt. Fru T. hade från första
bok-slafsundervisningen med sina barn, haft den method att
de skulle tänka på och fästa något begrepp vid hvad
de läste. Deraf hade hos dem vaknat en
forskningslust, som hos många andra, vid deras ålder, är qväfd,
eller saknas af brist på naturanlag. Men allt som
tiden led, förändrade sig Alfred. Och efter
Midsommar, då alla gemensaiht bevittnat församlingsbarnens
allmänna kodfirmation och första nattvardsgång, då
var det, som om han blifvit alldeles afväptfad, och
be-röfvad all lust att tvista öfver dessa ämnen. Deremot
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
