Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
sade han, under det en rodnad och en glad öppenhet
lifvade hans drag: ”Hår tala alla om fattigdom, men
ingen har rätt kännt den, mer än jag.”
”Säg icke så,” svarade Häradshöfdingen littigt.
”Just Löjtnant Ernst är den ende ibland oss, som jag
tilltror den själens energi och rikedom på ressurcer,
som gör att man aldrig kan blifva fattig. Löjtnant
Ernst är en verklig nordbo; denne är ej rik genom
massan och mångfalden af yttre öfverflöd; hans
oberoende grundar sig på enkelhet i behofven och kraft
i försakelsen.”
”Men nödens våld och tvång gör sig dock alltid
kännbart,” sade Ernst med eftertryck.” Ej utan
mycken strid kommer man till dessa resultater.”
”Hvad det skulle vara oss kärt, om Ni ville
meddela något af Er erfarenhet!” sade Amalia, blygt
vändande sig till Ernst. ”Ni liar förstått att eröfra oss
alla — derföre ville vi ha riktigt reda på Er. Men
innebär denna önskan något sårande, så säg
ingen-tigg, qtan förlåt mig.”
”Min historia år kort,” sade Ernst, i det han
gjorde ett knappt märkbart våld pä sig. ”Jag kan,
som fröken Stina $ sjunga etf visa, som uttalar mitt
egenttiga öde.”— Han sjöng, med sin djupa och skö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
