Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na basstämma; blick och uttryck vittnåde, ätt han
talade sanning.
Jag kan väl en visa, J hafven hört den förr,
Om den stränga bleka man som heter Nöd;
Han förde mig som barn omkring till hvars mans dörr,
Och lärde mig att tigga om bröd.
Det var min stackars moder, hon låg i kojans vrå,
För mig hon många hela tårar fällt;
Af långa sorgen pannan var skrynklig och grå,
Och kinderna beniga af svält.
Dét var i kolna hösten, jag minne» nog en gång,
Dm allrasisla qvällen mins jag väl;
Hon tryckte mig i famnen, och bad med tårar måflg:
”Ack Gudl bevara detta barnets själ.”
Det var den stränga döden, min moder han slog,
Och ut på vägen jag med suckar gick;
Der kom en vänlig herre, och mig i handen log,
Och i hans bo ett stilla hem jag lick.
Det var väl många strider, det var väl många år*
Jag ville bli med åran en man i
Den fattige han räknar ej några djupa sår,
Af törnen, på sin bana han fann.
Ernsts visa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
