Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ne Are
Aurora skulle kunna urskilja orden, men
på melodien anade hon till texten.
Den lilla drog en djup suck. En hel hop
qvarnstenar rullade ,fråp hennes bröst, och
nästan skrattande satte bon sig på en
murken trädstubbe vid en utvikning af pla-
nen för vägen. Det var ju Ripas visa om]
Bergman och Herreman"”, som hon tjog-t
tals gånger hört honom sjunga, medan han
ryktade hästarna. Han hade nu redan hun-
nit till sista versen.
«Och Bergmas kan gångar sig åt stallet in,
Gurdi hej, gardi gardi noah!
Der skådar han alla fålarna omkring.
Aliralånga:te kort, för ha: vur on buro:!
Han stryker den bruna, han klappar don grå, |
Ga:di hej, gardi gardi noah!
Dona yttersta han lägger guldsadel uppå.
Aldralångaste kort, för han var en baroi!"
Ripa skulle just briljera med sin vanliga
granna tonkrummelur på ordet baron, dål
han sväljde halfva baron och stannade som i
förstenad vid tilleopet: "Ripa!"
Ripa var ingen rädd karl, men han var)
intet så obetydlig vidskeplig.t
Hade en manlig stämma tilltalat honom,
om än aldrig så sträft, sk le han säkert
ha svarat: "Halloh, hej!" Här är jag, hvar)
är du!" — men. denna fina, späda röst
midt i skogen under natten, och så det der’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
