Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Underliga med ljusröda hufvudet och hvita
kroppen på en stubbe nära landsvägen,
det var. mera än ett vanligt vandrings-
möte.
Ripa hade alldeles förgätit att lilla frö-
ken var klädd i ljusröd sommarhatt och en
liten hvit kappa.
Ripa!" ropade lilla Rora ännu en gång
men med en röst dallrande af skratt, ty
den lilla skälmska hade vid Ripas ankomst
förlorat all fruktan ’och kände nu med
barnsligt öfvermod att hon lyckats skrämma
en fullvuxen karl.
Ripa tyckte att ragnvattnet likt en rännil
rann in på hans nacke hela ryggraden
nedåt.
<sÄr det något sekelstyg, något ondtihog?"
sporde den afbrutne sångaren med så sta-
dig stämma som möjligt. — "Ar det kau-
ske Skogsnufva sjelf, så är jag en kristen
själ, som inte vill något ondt och inte vill
ha något onäåt. "Jag tror på Gud Fader
allsmäktig, himlens och jordens" —
Ripa tänkte skrämma satetyget eller "sa-
kelstyget’" såsom hän, för att undvika svor-
dom, titulerade skogsfrun, med sitt goda
minne af katekesen och trons artiklar, men
hån fick inte utveckla: sin lärdom särdeles
långt, ty ett klingande silfverskratt och ett
vänligt: "Käre Ripa!” flyttade honom med
ens ner på verklighetens festa mark.
Ripa skulle med båda händerna slå sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
