Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 834 —
«Liten Lerstin hon svänger fn betslet omkriug;
Gardi hej, ;gardi gardi noah!
Så rider hon till sin faders gård hem,
Aldralångaste kort, för han var en baron!"
Och med steg, stoltare än en regements-
trumslagarer, marscherade Ripa landsvägen
framåt; bärande på senfull arm sin ljufv
börda, medan Aurora förgäfves bad att fi
slippa ned. Den lycklige bäraren gjorde
sig stendöf för hennes ömt oroliga: "Kära
kära Ripa! Släpp mig ner. Jag ärför tung;
när Ripa gjort sig så illa." |
Till svar stämde den raske mannen ånyo
upp sin-visa om "Bergman och Herreman’Y
och sjöng nu alla femton verserna till slut;
innan lilla. Rora fick ordet. |
Och: raskt bar: det framåt, och himlen
klarnade på nytt, men på fullaste allvar)
och nattens alla stjernor sågo med välbe-t
hag ned på den fallne syndaren, som, tack
sam för sitt stränga straff, rätat upp sigh
på nytt och med barnafrom kärlek trycktel
sitt varma hjerta mot "gudsengeln lilla" påj
armen.
«
Och: Ripa började lipa på nytt, och Rå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
