Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omm Jan
lofvade’ och bedyrade och’ tog alla hirlens
stjernor till vittnen.
«Men si magdikokt med peppar i och
litet krut, det vill jag inte förneka mej, när
köléran grasserar.” — Ripa betonade na-
turligtvis kolera på stafvelsen le.
Från den stunden såg ingen menniska
Ripa rusig annat än sent på lördagsqvällen,
då stallet var stängdt och hans Xantippa
grälade som eldigast: ”En’ flaska rom var
då ’ hans tröst, "och han vände ryggen för-
aktligt åt den, Som djerfdes bjuda honom
det oädla bränvinet.
Ripa hade väl vandrat nära tre fjerde-
dels mil och han kände redan huru lilla
Rora,: sömnig och trött, lutade sitt vackra
hufvud mot hans ludna mössa, då han plöts-
ligen hörde ljudet af-en rullande vagn och
hästar i starkaste traf.
«Det är bruntarnel" —-ropade Ripa:
«Jag känner igen dem bland tusen.”
Snärt hördes baron. P:s väldiga stämma,
som nu med en vekhet, röjande hans ån-
gest, ropade åt alla sidor: "Aurora! lilla
Rora!"
Efter några sekunder skyggade hästarne
för den ovanliga gruppen och stannade åk-
donet vid Rinpas ljudeliga "Go vän!"
När den öfverlycklige fadrenistjernljuset
igenkände sitt barn och af hållningen märkte
Ripas förvandling, glömde "han alla utbrott
afö sina enskilda känslor för den pligtför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
