Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TR
afet” — afbröt Ripa, som också kändetill
det gamla ordspråket.
En ny skrattsalfva belönade! den genia-
liske skämtaren
”Men tänk om Ripa råkat ut för vår por
— anmärkte madam Juhnke med: för-
numstig min — ”den hade väl. knipit Ripa
och inte trott på fru Sigurdssons: förkla-
ringar. Då hade det kunnat vara. bra att
ha husvärdinnan att gå i god för sig.”
”Ja, tänk om polisen fått tag i den snälla;
rara Ripa!” instämde hela fruntimmersper-
sonalen i det mildaste:-ackord.
”Ja, det hade varit sakelstyg på sakels-
tyg. Jag hade väl då tagit min kostliga
trähäst, min stora verldsupptäckt, och ridit
raka vägen upp till slottet: till kung Oscar,
så att han sjelf sett och obsalverat hvad
jag var för en :mekanikusk; och så: hade
nog mutter Juhnke ridit efter på ett ved-
trä, med alla qvintimmerna; theslikes ifron-
ten bakefter; och då hade väl alla vittnat
att jag var en hedersmaskin ochingen tjuf-
kavaljer.”
Men nu måste damerna sätta sina kafte-
koppar ifrån sig, medan de skrattade, ty
den. Ripa han var då ”en riktig lustigkurre.”
”Han kan då få folk att le, om de också
Måge i själtåget” — utropade jungfrun ”som
bjelpte i de bättre husen”, med en blick,
som var beräknad för en enkling.
”Jag skrattar mig förderfvad!” flåsade
AFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIN £
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
