Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= HO
af sitt eget värde gjorde att Bruno alltid
hade hundrade i sina egna ögon giltiga ur-
säkter för sitt lilla lättsinne, vare sig att
detta yttrade sig i lättja, maklighet, brist
på ordhållighet etc., eller någongång i ord
och uttryck, som grumlade hans ännu oför-
derfvade ynglingasjäl. Birger behandlade
honom alltid vid dylika tillfällen ömt och
broderligt som om han varit ett fader och
moderlöst barn, och Bruno beundrade å sin
sida hans grannlagenhet, att aldrig anklaga
Brunos föräldrar.
De båda ynglingarne hade således sins
emellan ett sorts frimureri i uttryck, som
endast de förstodo, och ganska skarpa san-
ningar blefvo på detta sätt sagda om roten
till allt ondt, som kunde förefinnas hos Bruno,
utan att någonsin en oinvigd skulle kunnat
förklara åt hvad håll de syftade.
Fannys och Brunos afbrutna meningar
ifvlldes derför ögonblickligen af Birger,
och hans sympatetiska hjerta beklagade de
båda unga menniskornas fattigdom midt i
det öfverflöd, som omgaf dem, på samma
gång en dubbel helgongloria omstrålade
hans egen kärleksfulla mor.
En paus, under hvilken likväl allas tan-
kar talade, uppstod inom den lilla trion,
den afbröts plötsligen af en knackning på/
dörren och en röst:
Tar unga herrn emot sin herr påppa?"
Fanny skyndade att öppna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
