Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 408 =
Men kring” Birger samlades med undrande
uppsyn hans mor och systrar, medan Ri-
pa berättade huru han varit Belzebubs
öfverman och räddat Juhnkan och henneg
gäster från "den onda andens gräsliga hu-
serande utanför förstugan. Han hade en
stund på afstånd betraktat de båda figurer-
nas maskopi, innan de lyckades få den glö-
dande stickan i mun på den förskräcklige;
men vid Juhbnkans nödrop gjorde han slag
i saken och lyckades "föra ’Hin onde på
rätta vägar” — såsom gubben skrattande
uttryckte sig.
Birger hade ändtligen "lyckats befria jul-
klappen från de många omslagspapperen
och från maroquinsfodralet, och stod der nu
med en vacker pokal i hand, fvlld, såsom
han först tyckte med idel karameller, men
vid närmare påseende med idel convolute-
råde dukater. Han började ana oråd och
hans ögonbryn föllo ned” och bildade det
djupa dystra vecket mellan pannan och nä-
san, hvilket betydelsefulla veck vi en gång
förr beskrifvit.
Han läste inskriptionen:
«Då denva bägare ej mer är fall
Som nu af bara gull
Då & förä’drabjsrtan änon falla
Af tecksamhetens gald mot den
Som räddade sia trogof sän
Der Mälarna falska böljor rulla.”
AFFÄLLINGARNE,; af JOH JOLIN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
