Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 195 —
"Men, mitt barn, det är just de, ’som sakna
grannlagenhet, då de så här — kanske blott
i välmening — uppskatta sin sons lifisilf-
ver och guld och tro dig tänka och känna
på samma sätt. Låt inte denna sak för
mycket bedröfva dig. Ack, i lifvet kommer
du att möta så mycken otacksamhet, att du
bör förlåta en malplacerad tacksamhet."
Men Ripa kunde inte se sig mätt på den
glänsande pokalen och de blanka dukaterna,
han torkade väl minst ett dussin gånger
sina fingrar på sin blårutiga näsduk, för att
våga en enda gång fatta i och väga i sin
hand den dyrbara presenten.
Birger hade följt den gamle vännens rö-
relser’ och frågade nu hur Ripa skulle göra,
om man på detta storståtliga sätt ville kon-
tant betala honom för att han räddat ett
Imenniskolif.
Ripa studsade för den qvistiga frågan:
"Jaha — mån” tro det! — Sakelstyg! Tål
Tallt att tänka på! — Si, vore det mor eller
fer eller syster eller bror till den jag räd-
Adat lifhanken på, då skulle jag väl svara:
Iskam i mej, om jag nånsin exmerar mej
latt ta betalt för slikt; då vore jag ju en
"Judas, som säljer och köper, som handlar
doch kommerserar med menniskolif. tack för
tåcket! men si — si —=” Ripa fingrade ännu
den gång på pokalen — "si, kommer det från
dKungen eller från Riksdan och Regeringen,
fIdet vore en annan sak för sej, och sa” då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
