Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2117 —
sig sina stöflor, och stod der nu inför fa-
dren, trotsande och upprätt.
<Hvart skulle du väl då ta’ vägen?” —
Thånade fadren, hvilken Bruno visserligen
någon gång sett häftig, men aldrig darrande
Toch blek af ilska som nu. — "Gå och ställa
Idig i ledet bland kämparne för sanning, dygd
och Gud vet hvad för prestgrannlåter? –-
Jag undrar hvar det regimentet har sin ka-
Åsern och hvar det tar sin sold i våra krassa
dagar?"
Men fadrens bittra hån trängde som dolk-
stygn i sonens bröst, han hade inte ännu vuxit
dupp till man, det kände han nog, och den
han skulle brottas med var hans egen fader.
Dessutom ännu inte återkommen till sin förra
Åstyrka efter den långa sjukdomen och slut-
ligen med sitt af naturen veka och lätta
sinne, föll han plötsligen samman för det
flisregn, som piskade hans varma hjerta.
Han kastade sig handlöst på soffan och
öll i en konvulsivisk gråt, under hvilken
han, döljande sitt ansigte i kuddarne, hör-
des stamma: "Hvarför, hvarför skulle Bir-
ger draga mig upp ur vattnet?"
Fadren, som på sitt vis afgudade sin son,
arfvingen till hans namn och rikedomar, och
;fjust derför trodde sig på ett dräpande sätt
med ens kunna göra honom qvitt sina svär-
Merier, blef förskräckt öfver den vändning
Saken tog. Smekande ställde han sig bred-
ÅFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIN. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
