Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 292. —
sta ögonblick måste han söka ett stöd i
kakelugnen.
Ripa gaf honom mera vatten, Ripa hjelpte
honom med hans toalett och klädde om och
på hovom som ett barn, och Birger lät sig
så behandlas. Han frågade inte ens hur
Ripa kommit dit, så arbetade han med att
reda och ordna sina tankar.
”Ska? vi nu försöka stå lull en stund på
nytt" — skrattade Ripa ”få se hur det
vill hampa sig. Ack, elände! jag känner
igen mig sjelf från mina förlorade tider!”
Men vid de sista orden tycktes Birger i
sin själ få en elektrisk stöt; ban rätade ut
sig till hela sin längd, spände sitt bröst,
tog ett par vacklande steg och utropade:
"Ripa! Fort till ån! Jag vill dränka —
mitt elände!”
”Ja, si jag körde ner en gång i lullan
på ett vattningsställe; grundt vid land, men
brådjupt utanför” – berättade Ripa -—”krea-
toret hade bättre förstånd än jag, förstås,
och stannade, men jag ramlade af från mitt
säte. Simma kunde jag nog, och i vattnet
blef jag bums i skrämseln spik illande nyk-
ter. — Sen så gick jag i vattnet ofta, när
jag var vilsen i hågen, och bra var det,
fast nog hade det kunnat vara illa, sa” bruks-
doktorn."
”Fort, Ripa, nu är jag färdig!”
<Kom då, i rappet är han karl igen! Sa-
”m
kelstyg lilla magistern fått i sig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
