Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 295 —
till botten, medan han den andra, lätt som
en flaxande svan, höjde sig till halfva sin
kroppslängd öfver vattenytan.
Ripa stod på stranden och myste åt det
grundliga badet.
”Ja kära min magister” — suckade Ripa —
”vore jag inte så ful som jag ä’, hade jag
väl också lust att basa i på morgonqvisten;
men si, jag skulle då skrämma alla fiskarne
ur ån, och se’n skulle fattigt folk kanske
svälta ihjäl i Upsala. Sakelstyg, att en
ska” vara ett gammalt åbäke och. inte se
ut som andra, som det bara fägnar ögat
att se på. — Ja, Herre Gud, den ungdo-
men! Se, så han far af bara, qvick som en
gädda och stark som en hvalfisk! Han rag-
lar minsann inte nu!”
Men Birger höll på att aldrig vilja sluta,
och om Ripa varit riktigt skarpsynt, skulle
han sett huru Birgers läppar darrade och
huru hans ögon glimmade af återhållna tå-
rar, då han under ett balfhögt utrop: Min
stackars, stackars mor!” ännu en gäng likt
en tumlare försvann i djupet.
Men äntligen .stod han åter på stranden,
nästan i ett guldregn, ty morgonsolen speg-
lade sig i de dallrande vattendropparna på
hans ungdomligt sköna gestalt, och om Ripa
varit hans fubblande kammartjenare i det
qvafva studentrummet, så fick han deremot
icke hjelpa det ringaste på den gröna
äåstranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
