Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=E
hvilken gat- och skolpojkar hade sin stora
förnöjelse.
Deras skrattsalfvor gällde emellertid min-
dre Birgers osäkra gång — en icke så ovan-
lig syn i Upsala — än Ripas gigantiska
blanka hatt, men Birger, som gick der med
nedslagna ögon och inte vågade lyfta dem
upp från gatan, tog hvarje skratt som ett
gäckeri endast med honom sjelf, och hans
själ ansträngde hela sin under sista tim-
marne förslöade spänstighet för att hålla
styr på kroppen.
Det började småningom lyckas allt bättre
och bättre, men förödmjukelsen att vara
ett föremål för åtlöje grämde honom så
djupt, att hvad stoltheten uppreste, höll
blygseln på att rifva ned.
Sedan Ripa emellertid af en mötande
gumma åt sin älskling tiggt litet friskt vat-
ten ur en blankskurad kopparflaska, och
Birger ytterligare stärkt sig med detta sval-
kande flöde från ”kung Eriks källa”, bör-
jade kampen mellan själ och kropp afgjordt
luta till den förres förmån, och Fyrisån
mottog icke en raglande yngling, utan en
simmare, som med den vildaste ursinnig-
het tumlade om i dess vågor.
Det var som om Birger velat på en gång
skölja både själ och kropp rena från det
stoft, som klibbat vid dem, det var som
om han i Fyrisån velat dränka nattens
alla minnen, så djupt dök han ena stunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
