Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 368 —
den stora fröjden att få rätt, under det
att den äldre öppet medgaf, att han miss-
mint sig.
”Man ska” aldrig ge med sig, inte ens
för sin bäste vän” — hviskade Birger —
”om man vill bli en kämpe för det rätta.”
”Det har jag ju underskrifvit med mitt
eget blod: — svarade Erik lika sakta.
”En sådan glad och enkel fest vi hade
i år den 20:de maj på Eklundshof!” — fort-
satte Birger — ”Ingen enda affälling, ingen
vankelmodig, alla lifvade af samma friska
ungdomliga anda, som i fjol före vårt lumpna
syndafall.”
”Men så hade vi inte heller några ormar
bredvid oss i gräset”, — tillade Erik med
en hänsyftande nick.
När kommerserådet och hans son hunnit
till den gröna grinden, som åtskiljde Jäg-
mästarstugans egor från Sparfsätras park,
stod Ripa, med spaden i hand — ty han
höll på att ansa om en rosenbuske i närhe-
ten — i ordning att öppna grinden.
”Go’ afton vackert och go natt, herr
Erik!” — helsade Ripa.
"Nej, si gubben Ripa, nå det var roligt!
Hur mår min gamle vän och hur står det
till med Putte Snabb— snabb— snabb—"
"Snabbfot?" — ifyllde Ripa. — "Tackar
oändligt, han är på benen igen, men här
i trakten finns så godt om enar, så att jag
ska” väl göra ett dussin resalvben i sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>