Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 869 —
åten, som han kan få bryta af ivinter, om
jag inte får’en riktigt kry och kapabel för
alltid. — Adjö vackert herr Erik och herr —”
"Kommerserådet, min far" — presente-
rade Erik leende.
<Adjö då ödmjukast! herr kommerseråd,
Jag får väl inte prata bort tiden, om jag
ska få folk af allt det här eländet i sommar.
; <Den blir ej om handen kali,
som ska” bota i lägervall.
<Hvad var det der för ett original?” —
frågade kommerserådet leende.
Och Erik berättade allt hvad han visste
om den gamle och håns sällsynta tillgifven-
het för Sigurdssonska familjen, men hvad
han inte kände till och således inte heller
kunde berätta var de rörande dragen af
Ripas sjelfuppoffring.
Men de behöfdes inte, för att kommerse-
rådet skulle vara en intresserad åhörare
och göra den tysta reflexionen: den familj,
som så kan älskas af en gammal trotjenare,
den förtjenar säkert att älskas af alla.
Kommerserådet hade jemte sina många
älskvärda och utmärkta egenskaper den
icke ovanliga svagheten, att vara ytterligt
känslig för andra menniskors omdöme, och
han fruktade skenet nästan högre än verk-
igheten. Lika omöjligt det skulle ha va-
rit för honom, att begå någon ovärdig hand-
ling, lika omöjligt vår det att fördraga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
